MEDAN TEXTEN sakta ökar i omfång, utan att för den skull kännas som mer än anteckningar, måste jag försöka hitta och bestämma mig för huvudpersonerna. Hur ska de se ut, vilken stil och teknik ska jag använda? Jag antar att jag kommer att behöva rätt många bilder och då vill jag förstås komma så lindrigt undan som möjligt, ifråga om tid och arbete. Ändå har jag mina bestämda krav på att åtminstone nå upp till min egen nivå.
Så vad ska det bli? Mjuk blyerts, lätt och lite skissartad som på sitt sätt kanske kan passa ämnet denna gång?
Eller distinkt tusch kanske, lite robustare, som träsnitt eller klippta silhuetter? Trist med bara svartvitt eller gråskala? Den här gången gäller det ändå ett mer känslosamt och seriöst drama.
Eller ska jag rent av gå vidare med samma typ av serieteckningsmanér som jag använt i tidigare höstprojekt och som rent metodiskt börjat bli inövad och van? Men till en ganska allvarlig, dramatisk – ja, i sina stycken till och med tragisk historia? Passar det?
Det är inte alltid så lätt att bland kandiderande möjligheter välja den rätta. Särskilt så här på planeringsstadiet, då inte ens texten är skriven.
