JAG ROTAR BLAND gamla parkerade projekt och drar på nytt fram lådan med delarna till… ja, vad då? En tanke fanns att göra en figur med artikulerbara lemmar, men… Ack så komplicerat det blev. Eller snarare: jag kan omöjligt att hålla mig till en och samma tankelinje. Idén kan ha många lösningar som ger olika möjligheter (och hinder). Och eftersom det hela tar tid, hinner jag tänka mycket, hinner ändra mig och kör av från den planerade vägen och hamnar helt vilse i det kreativa landskapet. Så många spännande platser – och jag kan bara besöka en. I taget.
Redaktören
Så jag försöker åstadkomma något – bara för åstadkommandets skull. En ny bild till ”Jord-serien”? Nej, jag känner inte för att fortsätta med ”del 2” och penseln vill ändå inte följa min vilja. En episod med ”Prinsessan”? Nej, just nu finns inte tillstymmelse till flyt. Herr håglös har bjudit in sig själv och gjort sig hemmastadd. Då hjälper inga goda idéer eller intressanta planer. Jag tappar lusten av att höra hans suckar och hummande litanior.
Det gäller ”badnymfen” som borde ha varit klar för ett år sedan och som jag i min optimism nu trodde att jag skulle sjösätta endera veckan. Nu är frågan om jag ska börja om från början, eller om jag (när vädret svalnat och hjärnan fått återhämta sig något) kommer på någon fantastisk lösning att rädda projektet. Men just nu lever jag i alltså den enda skugga som tycks finnas: Skuggan av KATASTROFEN!
DEN HÄR NUNAN kommer inte att bli frekvent exponerad i det här magzinet. Men jag har ju fått en webbkamera över och eftersom jag inte har för avsikt att vare sig skajpa eller göra fåniga youtubeklipp (inte med mig själv i alla fall), så grunnade jag på vad jag skulle kunna ha den till. Just ingenting kom jag på. Jag testade ju att göra ett par animerade snuttar, men jag tror inte jag är mogen att satsa på såna tidsödande projekt ännu. Eller rättare sagt: för min resterande tid kan jag kanske hitta på roligare och mer stimulerande sysselsättningar? Fast…?
Golvläggning hör visserligen inte heller till favoritsysslorna, men det ger ändå en viss tillfredsställelse att saker på ”Det-här-måste-du-också-göra-din-late-hund-listan” blir utförda och kan strykas. Gästrumsgolvet har goda chanser att bli lagt i eftermiddag. Sen är det dörren som ska på plats och lister ska dölja fusket. Första provgästerna kommer om några dagar.
FÖR NÅGRA ÅR sedan gjorde jag en figur för en utställning under temat ”Cirkus”. Det blev en akrobatrice, miss Starlight, i mixed-media, som hängde under tältkupolen, blott i sina starka tänder. Därtill totade jag ihop ett ”gammalt” tidningsurklipp med nyheten om hennes tragiska död. Allt av hjärtans lust och med gott humör.
Sedan återkom hon i en av mina 
EN STOR BERÄTTARTALANG; Jón Kalman Stefánsson. Nu har en till av hans isländska skildringar tagit slut för mig.
SEMESTER ELLER INTE kan vara svårt att avgöra då man gått i pension men ändå har kvar en 
