DE SISTA KLASARNA från hustruns vinstockar: Dehydrerade, reducerade och rensade till små, syrliga russin. Ingen muscatkaraktär kanske, men de är fullt njutbara och ger en uppiggande knastrig tuggupplevelse med inslag av blommande trädgård och sensommarminnen.
Redaktören
NYTT I SORTIMENTET? Just nu testar jag nya kvaliteter av silikon, som snart kanske ska utöka arsenalen på Kinn.com. Det handlar förstås inte om några vetenskapliga experiment, utan mer om brukarens iakttagelser, lärdomar och synpunkter. Så, jag tar ett par objekt som legat i träda och gör mina tester. Kanske kommer det gamla strandade projektet igång igen, rent av? Huvud och halsparti: formen till huvudet fick ett hål så den får jag reparera innan jag kan provgjuta. Men halsen blev bra, tror jag.
Planerna för det här hugskottet är så vaga att de ändrar sig hela tiden. Det finns så många vägar att pröva att jag har svårt att bestämma mig för en. Men det känns ändå nyttigt att testa materialen. det är så man lär känna dem.
Jag provade också att gjuta silikon i silikonform. Det går med produkter ur samma ”familj” och i talkad form. Prickar och fläckar på det här försöket, beror på slarvig pigmentering. Det halva huvudet beror på materialbrist! Men det här var ju bara för att testa.
Redaktören
EN NY GJUTFORM, i käckt tvåfärgat utförande. Silikonet räckte nämligen inte så jag fick leta upp en gammal burk av snarlik kvalitet. Tur att den fanns! Det är så tråkigt att behöva vänta på material, just när man är igång. Det här är ett hårdare silikon, som tål att klämmast ihop tätare utan att plattas till.
En tidigare gjutning smälts ner igen. Jag har brist på tenn, så den här får lösas upp och reinkarnera i den nya formen. Syftet är ändå i huvudsak att utröna skillnaderna mellan formmaterialen. En vanlig rostfri kastrull, med lite tjockare botten, och en kokplatta. Hjälper jag till med varmluftpistolen, går smältningen på några få minuter.
Det är lite märkligt med den här metallen, som smälter så lätt och blir ”kvicksilvrigt” lättrinnande. Tennet hittar lätt ner i gjutformens hålor.
Ett par försynta bubblor söker friheten, sen svalnar gjöten lugnt och stilla. Det dröjer förstås en stund innan jag öppnar formen.
Silikonet expanderar av värmen. Formhalvorna passar inte längre ihop. Men metallen har då redan format sig efter håligheterna. Och jag har redan noterat att gjutformarna återtar sin ursprungliga fason, när de svalnar
Resultatet: Inte perfekt. En viktig detalj har inte fyllts ut riktigt. Här kan behövas en luftkanal. Men hyfsat ändå. Och med den här typen av gjutform sägs det att resultaten blir bättre efter 3-4 gjutningar. Jag får väl se hur det är med den tesen.
Ciselering och patinering återstår… fast det här exemplaret ska nog få ta en runda till.
Redaktören
PANORAMAT utanför köksingången just nu är en enastående palett av jordfärger och oxider. Till och med i det här mulna vädret sprakar färgerna. En klen, men ändå en tröst; en liten kompensation för att Hösten tagit sommaren ifrån oss.
Redaktören
EN LITEN FÄRGKLICK på det grå verkstadsgolvet. För den här lille stackaren verkar säsongen definitivt vara över nu. Han ser trött ut. Vingarna är slitna, en stor bit fattas till och med, nästan halva vänstervingen. Han verkar vara helt resignerad, som om han fullgjort sitt värv och stoiskt möter sitt öde. Han får vila i en pelargon som finns här. Det väl är i alla fall trevligare än att sitta på kalla cementgolvet, tänker jag.
Redaktören
LERAN TAR SLUT just när du känner dig som mest inspirerad – vad gör du då? Karvar ur tidigare objekt och samlar ihop spånen! Alltid vinner du något. Den här pjäsen, som varit med i Magazinet tidigare, är visserligen redan ihålig. Ändå skapad i slösaktigt oförstånd och med onödigt tjockt gods. Här finns mycket att ta. Särskilt när det är fråga om lätt desperation.
Redaktören
EN STILLSAM HÖSTDAG, ett par kvigor betar fredligt i grannens rabatter medan en vänlig sol värmer som ett semesterminne. Jag tänkte ta en bild på våra vackra blå druvor innan det blir försent. Men det är redan försent. Några har redan varit framme och försett sig. Nåja, väl bekomme!
Kvar var några dolda, gröna klasar. Vackra de med, så länge de varar. Någon användning av druvorna hade vi ändå inte tänkt oss. Det frodiga och insynsskyddande ”buskaget” var syfte nog. Det växte sig stort och grönt under sommaren.
ETT NYTT INFALL: En idé som kommer så där skönt osökt. Hur jag nu ska lyckas hålla i den och utveckla den kan bara tiden och mitt tålamod utvisa. Det är en ny lerfigur förstås, en dam, naturligtvis och samtidigt är tanken en ”konstellation”. Just nu tycker jag att det är en bra idé, men det kan ändra sig.
….Det finns en hel del hushållssysslor som väntar på mig och Kinns Filial ska få besök igen och det ska också förberedas. Men när det är en så stillsam och fin dag här i Idyllien, ska man väl ta emot den?
Redaktören
LITE JUSTERINGAR PÅ den första formhalvan. Och så hacken som ska bli referenser för att få till passning med formhalva två. Gjutprovet bredvid är till för att komma ihåg var jag får lov att skära. Silikonytan ska bestrykas med ett tunt lager vaselin för att nästa sats formmassa inte ska förena sig med den förra, när silikon möter silikon. Nu ska alltså den här delen, med modell, tillbaka in i formlådan och sedan gjutas över helt.
Lika bra att gjuta på det silikon jag hade kvar. Om inte annat så skyddas det mesta av modellen så länge. I morgon får jag rekvirera mer – och få se hur snabbt vi levererar på Kinn.com. (Ramen är till för att klämma ihop lådan lite och täta glipor.)
Redaktören
NY GJUTFORM. Nu i ett annat, bättre (?) silikon. Det här är hårdare och tål högre temperatur. Det är faktiskt avsett för tenn-/blygjutning. Men jag måste typiskt nog ta hem mer silikon till andra halvan. Det silikon som har kladdat på modellen ska tas bort innan nästa etapp. ”Broar och byglar” får inte heller finnas om det ska fungera bra. Vänster arm och höger vrist ska alltså skäras fria. Där ska andra halvan hitta formerna. Nu när jag påmints om hur lätt det är att smälta och gjuta tenn, kanske det blir lite oftare? Förra gången var en porträttbyst – för drygt trettio år sen. Men det finns ju så mycket kul att hitta på och man kan ju inte göra allt (samtidigt). Det svåra är att välja en sak i taget.
Redaktören
SÅ BLEV MODELLEN fri igen. Det gick bra att sprätta upp formen i ena sidan och plocka ut originalet oskadat. Tennsmältningen gick också utan några särskilda konstigheter. Likaså att hälla i smältan. Det bubblade lite oroväckande förstås.
Sedan själva gjutningen; tja, silikonet höll och det ska nog gå att gjuta igen. Men det blev ett porigt resultat med en del djupa ”maskhål” som jag kanske borde försöka få igen.
Men det blev en tennklon i alla fall. Jag har inte så mycket erfarenhet av tenngjutning; kanske borde formen ha talkats innan (vi säger ju till och med det på Kinn.com)? Men som så ofta präglas mina experiment av ett gott mått impulsivitet och en del rent hafs!
Vi har ett silikon som är avsett för smält tenn och bly, men jag tyckte det skulle vara intressant att prova ett som ändå duger att grädda muffins i. Och silikoner är för övrigt ganska värmetåliga – överlag.
Redaktören
NÄR ARBETSDAGEN ÄR slut är det dags att börja jobba lite. Nu är figuren helt dränkt i silikon. Det är det här som ska bli gjutformen. Osäkerhetsfaktorn är stor, eftersom det silikon jag tänkte mig för uppgiften visade sig bara vara en halvfull burk. Så jag har fått fylla upp med en annan sort – med andra egenskaper. Det är bara att hoppas att det funkar ändå. Och turen har faktiskt varit med mig förr.
I botten av papptuben hade jag ett lock. När jag tar av det ser jag att modellen har rört sig. Min försiktighet har varit otillräcklig. Vad det nu kan innebära är för tidigt att veta. Det ”skägg” av silikon som läckt in under lersockeln är lätt att klippa bort och om det är så att modellen lutar i formen, måste jag rikta upp den när jag gjuter. Figuren ska stå så som jag har modellerade den! Ändå är inte en liten lutning det värsta som kan hända.
Nu ska papptuben med silikonformen få ligga i badet tills i morgon. Jag räknar med att pappret ska vara upplöst då och lätt att plocka av (trots att jag inte använt något släppmedel). Sedan ska skarpkniven fram och det kan också bli aktuellt med ett besök på Biltema i morgon. Jag tror det.
Redaktören
LÅNGSAMT, MYCKET LÅNGSAMT jobbar jag vidare med finliret, justerar de pyttesmå volymerna och försöker mig också på detaljer här och var. Det måste bli en fråga om stilisering, men några viktiga partier behöver samtidigt vara karaktärsskapande. Ansiktet t.ex. Jag bävar lite för det – och för håret. Jag hoppas det blir kyligt ikväll, så att jag kan hålla leran hård i fönsterdraget!
….Nu har jag i alla fall ändrat en sak som jag hoppas ska visa den attityd jag vill ge figuren. Kanske inte helt comme il faut, men jag vill ha det så. Därför blir det så! Nästa steg är gjutform. Men först måste jag klara av den här etappen så gott jag kan. Kanske räcker en kvällssittning till?
Redaktören
Dags att släcka arbetslampan och vila ögonen. Den här figuren är lite ”neandertalisk”, men under tiden som jag hållit på, har jag kommit till insikt om att det faktiskt passar för den person det ska föreställa. För övrigt kan jag sitta här och peta tills Den magre avlöser mig, så nu får det istället vara dags att fundera på gjutformen.
D.S.
