DET BÄSTA MED julen är rotmoset! Fläskkorven tog nästan slut vid provsmakningen. Nej egentligen är det här ett ”extranummer”, medan skinkan kokade och brunkålen stod i ugnen. Jag gjorde en ganska rejäl sats (skålen är större än den verkar på bilden) för det här är liksom min egen ”belöning”. Min mors rotmos var fantastiskt, min livrätt under barndomen, men nu får min mor ursäkta; jag kan, utan att förhäva mig, påstå att jag till slut lyckats överträffat henne. Det är mycket sagt, men sant. Kanske är det helt enkelt så att jag funnit hennes hemlighet?
….Naturligtvis presenteras också det gamla tjatiga julbordet: Sillen och laxen och skinkan och doppet och brunkålen och julgröten… men i år kröns alltså taffeln med drottningen bland rotfruktsrätter, Rotmoset. ”All glädje utan rotmos är konstlad glädje.” (Torsten Ehrenmark.) En glad och god jul tillönskas alla och envar!
Redaktören
ETT ENKELT AVDRAG för att se vad som ska rensas i bilden och vad som ska justeras. Det är effektivt. Texten gick förstås åt skogen. Det är ett helsicke att skära små, ja rent av pyttesmå bokstäver i seg linoleum. Nu vet jag inte hur jag ska lösa det problemet. Tiden rinner ju iväg.
JAG PROVAR ATT gör ett litet linosnitt. Det är först idag som jag har ro att sätta mig ner med det här. Det har uppstått en lucka i hushållsarbetet! Egentligen skulle jag ha velat haft det här färdigt redan, men det är ju som det är med saker och ting.
DET VAR VÄNTAT och faktiskt bra att det hände nu och inte när en förväntansfull publik sitter bänkad framför lakanet. Nu blir den stora frågan: Vem har såna här i lager?
PÅ PLATS och den fungerar! Den nya transmissionen är kanske inte så stilig som en köperem, men den syns ju ändå inte när kåpan är stängd. Den kunde också ha varit lite mera spänd, men om den skulle börja slira får jag väl göra en ny, bättre anpassad modell.
I den här populariserade tekniken slog formatet dubbel 8 igenom: 16 mm film som man filmade ena halvan av och sedan vände på rullarna i kameran och exponerade andra halvan av filmremsan. På Kodaks lab framkallade man filmen och klöv den i två 8 mm remsor som skarvades ihop och levererades. Den här proceduren var redan betald i och med att man köpte filmrullen. Sen kom Super 8, med ljud t.o.m, video… och sen gick det som det gick.
Men dagen innan då jag synade maskineriet och bland annat omvandlade en ojordad kontakt till att passa i jordat uttag, fann jag att filmmatningen stod helt stilla. En drivrem från motorn hade torkat och brustit. Drivremmen var egentligen bara ett gummiband, så felet hade uppenbart uppstått tidigare och blivit åtgärdat med vad som funnits till hands. Jag vet inte om det finns lagom drivremmar på marknaden. Det skulle inte förvåna mig om jag hittar rätt dimensioner någonstans. Men i väntan på denna handlingskraft ska väl en bra biografmaskinist kunna reda sig själv.
Om jag mätte och bedömde rätt, skulle ca 6 cm slinga med 3-4 mm diameter bli lagom. Och silikongummi finns i källaren. Det bör fungera väl så bra.
En matris i lera; ett cirkulärt spår som gjutform, en enkel sprits av ett ark papper för att få ner ett 
PACKA NER OCH ställa undan. Nu får nog det här projektet vila en tid igen. Jag känner för att pausa från allt bry jag haft med det här. Istället ska jag ta itu med lite annat, 2-dimensionellt kanske? Papper och penna rent av? Det känns så just nu.
JAG BRUKAR INTE alltför ofta falla för andras påverkan när det gäller mina läsval. Det kan vara en strategi som har sina brister. Jag gör dock undantag ibland och den här gången hade jag tur. Jag blev riktigt fascinerad.
HORNHINNOR, klarar jag det? Jag tror det, men säkert är det förstås inte. Jag provar med nagellack. Funkar det ska sedan hela ögonen få ett lager av transparent epoxiharts. Själva irisarna är tecknade i Photoshop, utskrivna, urklippta och pålimmade.
MAN KAN INTE säga att delarna faller på plats. Snarare tycker jag de fjärmar sig från varann. Ögonen har inte hunnit igenom gjuteriet ännu och resten, ja det är ett sorgligt kapitel. Men det är kanske inte helt omöjligt att alltihop ändå samlar ihop sig till slut. Man får väl ha lite tur också? Nu ska i alla fall den här masken få puts och retusch.
