DET NYA VERKTYGET är en fröjd att skära med och jag kommer att komplettera med ett par varianter till i takt med ekonomiskt överskott. Men jag bekymrar mig lite för när det blir dags att bryna stålet. V-skäret har så små facetter och det är noga med vinklarna. Nåja, än så länge glider det lätt fram genom ”korkmattan”.
Redaktören
TYPHÖJDEN ÄR 23,56. Inte för att jag har någon blystil kvar, mer än en trea och ett par lösa typer till. Men på något vis känner jag att pressen ska ha rätt standardinställning. Man vet ju aldrig…
På brädgården är bland annat 18 mm en standardtjocklek. Sånt trä har jag dessutom lite hemma av. Det monterar jag mina linoleumsnitt på. Linoplattan är 3 mm och då blir höjden således 21. Fattas alltså 2,56 mm. Men då finns lyckligtvis folk som bygger flygplansmodeller och sånt och som kräver plywood i minitjocklekar – och leverantörer som tillhandahåller materialen. Inte 2,56 naturligtvis, men väl två och en halv. Voila! 23,5 millimeter! Resterande hundradelar får jag väl lappa upp med papper.
Det finns några faktorer som ska samverka: Den rörliga gjutjärnsplattan ska ge ett plant tryck just när den är i sista läget. Fyra skruvar att dra åt eller släppa efter. Plattan ska också ha ett lagom tjockt och hårt mottryck till tryckformen. Färgvalsarna ska löpa över klichén och i princip bara överföra färgen på de upphöjda delarna, egentligen inte rulla på dem. Det är lättare sagt än gjort att få till. Justeras genom att höja eller sänka rälsen på sidorna av tryckbädden.
Den nya tryckfärgen ska också utvärderas. (Jag är fortfarande så överraskad över att det finns en tillverkare av tryckfärg här i Sverige!) Så det är väl lika bra att köra några provtryck.
Mer justeringar behövs ännu!
Redaktören
ALLA GILLAR VÅREN! Livs- och allehanda andra andar vaknar och pockar på. När solen värmer så här skönt måste jag ju ta kort rast för att gå och se om min långe skyddsling också passar på att njuta av vädret. En större och en mindre individ såg/ertappade/störde jag under ett slags kärvänligt förehavande bland nässlor och fjorårslöv.
Någon slags uppvaktning var det i alla fall. Tillräckligt intressant för att jag skulle glömma att se mig om kring fötterna. Där låg min bekantskap från tidigare. Tror jag. Jag menar, hur lätt är det att särskilja exemplaren från varandra, annat än på uppskattad längd?
…Alla gillar inte ”sånt som krälar och kryper” – får rysningar till och med. Även jag reagerar ibland när jag inte är beredd. Det är nog något vi har i våra gener. Men jag tycker ändå det är trevligt att ha dem här. Den här sorten är ju dessutom helt harmlös. Och tätatäten här i vårsolen kanske leder till smått i sommar?
Redaktören
NÄR DEN HÄR blomningen är över ska jag skaffa en större kruka och plantera om den här växten! På hedersord! Granar som mår illa sätter ju många kottar. Kanske är det samma sak med porslinsblommor? Det här verkar ju heltokigt även om det förstås är trevligt med blomstringen. Antalet buketter ökar till tio.
En dusch skulle hon kanske också uppskatta. Det var länge sedan och lite vård och omtanke får bli som en slags belöning.
Redaktören
Johan Ludvig Runebergs ”Fänrik Ståls sägner” från 1848 och 1860, är ett epos av högsta poetiska kvalitet och förvisso en kulturskatt, men verket är som jag ser det också en förskräckligt onyanserad och krigshetsande propaganda för nationalism och militärt våld. Fosterlandet skall med mod, blod och liv försvaras. Den fege är förhatlig; ”Torparflickan” bekymras när hennes älskade inte finns med bland de återvändande, sargade soldaterna. Men den hjärtekrossande sorgen kommer först då hon inte heller återfinner honom bland de fallna på slagfältet. (Den fegisen stack iväg!) Du kan var fattig och dum, men offrar du ditt liv för vårt land är du ok.
(Av Sveriges krig mot Ryssland, pågick detta, som eposet handlar om, mellan 1808-1809.)
DE BÄSTA VERSERNA handlar om Kulneff, han som ”kysste och slog ihjäl med samma varma själ.” Runeberg har mycket mer till övers för denne fryntlige ryske dråpare, än han har för egna härförare som drar tillbaka sina trupper. Att denne ståtlige och jovialiske krigare hörde till fiendesidan har mindre betydelse än hur modigt och rent konstnärligt brutalt han skötte sitt värv – och varvade det med illustert sällskapsliv!
Kulneff fyller sin dams sko ur bålen för en avskedsskål. Bilden är Magnifik! Den liksom övriga illustrationer i boken (skolupplaga från 1956) är gjorda av Albert Edelfeldt, en av de störste målare vi… eller Finland haft. Bilden och Runebergs kväden gör att jag faktiskt gillar den här ärketölpen: ”Den främste där det höggs och stacks / den främste där det dracks.” Kanske njuter jag av bilden med viss avund? En tölp kan jag med lätthet vara, men inte med elegansen, resningen och självsäkerheten som hos Runebergs/Edelfelts Kulneff.
Den unga damen som fått släppa till sin ena sko, tittar generad åt sidan i golvet. Den här formen av uppvaktning hade hon kanske hellre sluppit? Men samtidigt är det inte så tokigt att vara den utvalda heller. Därför sneglar hon emellanåt blygt mot sin burduse kavaljer. Jo, för det är något konstigt med bilden!
…Kanske är det reproduktionen? Tekniken har förbättrats sedan 1956: Kanske trycket? Vissa rasterpunkter kan fått fel storlek, fått för lite svärta? Det handlar om hundradelar. Jag tror hon ser nedåt vänster i bild, men jag är alltså inte helt säker. Om jag blundar och tittar igen, vänder hon lika ofta blicken mot Kulneff. Kan dennes karisma ha varit så stark att den lever kvar i trycket och påverkar bilden – och flickan ännu?
Redaktören
BRA VERKTYG gör jobbet! Det här redskapet får klart godkänt och ska nog få sällskap så fort det låter sig göras. Ett ännu smalare v-järn skulle passa bra och ett lite bredare ”u”. Ett par dugliga läsglasögon skulle också behövas! O, ungdoms klarsyn – var tog du vägen?
Redaktören
PORSLINSBLOMMAN har drabbats av vårkänslor. Åtminstone sju buketter på gång! Trots att hon inte fått den nya krukan som jag lovat. Anspråkslös, må jag säga.
This is no flowerblog, but I just have to honor this old lady (a Hoya carnosa, about my age) who doesn’t seem to give up the show business.
Redaktören
I should try to write blogposts in English now and then. I have friends, collegues and contacts abroad who, very understandeable, can not read the bizarre Swedish language. So, here’s a little summary of what’s going on and a hint about why other activities is lacking in my posting.
SINCE I MADE a little profit from participating in an exhibition, I decide to let those money go back into the business. So now I have been shopping: A Swiss made burin(?) sharp as the devil himself, will be tested in linoleum and wood. These tools must be sharp enough to cut clean across the wooden fibers. I think it can! If I’m pleased there may be added a couple more of the sort. A little expensive, but they may be worth it.
And from a newly discovered Swedish supplier, I ordered some letterpress ink. Real one and not the new waterbased formulas, witch I refuse to mess with (you may call me fundamentalist if you want).
…My old platen press, whitch I have been carrying with me (figuratively) for forty years, was reassembled again last autumn – for the first time in at least twenty years. This is a neglection I now try to make up for and that’s why my latest postings is about the printing subject. I do sketching and drawing to and I will do sculpting and the other things again – but this phase must be alowed to have its time and care too, before I move in to the retirement home. Now, I just wonder if I should try to get a set of lead types as well? But then I may have to sell some more works first?
Redaktören
Nyömsat skinn i vackert olivgrönt, klara ögon – pigg och alert i solen! Det här är annat än förra gången.
Redaktören
Men jag skissar – alltså existerar jag.
Redaktören
TRE SÅLDA VERK från utställningen i mars är nu avhämtade. Det stärker både kassan och självförtroendet. Självkänslan är väl det mest utsatta när man hänger sina högst personliga tankar och känslor på en vit gallerivägg. Och även om krämaren i mig är underutvecklad, så är betygen som köp innebär värdefulla. De här bilderna fann var sin köpare. Tillskottet går till materialkontot.
Redaktören
