BRÅTTOM! Den 20:e ändrades till nu och eftersom jag tagit på mig arbetet får jag ju göra vad jag kan för att klara den nya tidsgränsen (med rimlighetens tillägg). För det är ju en gång för alla så; att en pensionerad illustratör, lika lite som att snart sagt alla pensionärer (som ännu inte ligger på sitt yttersta) sitter och glor ut genom regniga fönster* och gångleds. Även om det reglerade (och inkomstbringande) heltidsjobbet numera hör till alla de övriga minnena och om dagarna i princip kan disponeras efter eget skön, tror jag ålderskåren är ganska samstämmig därvidlag: VI HAR INTE EN MASSA FRI TID!

Att upprätthålla ett hushåll med städning, tvätt och matlagning består av precis samma arbetsmoment som för de yngre leden. Skillnaden är bara att de har sin större fysiska kapacitet kvar, de orkar göra mer och fortare. Vi har samma sociala nätverksskötsel som tidigare och samma samhälleliga plikter. Egentligen är allt som förut, med skillnaden att inkomsten sjunker och att fler läkarbesök tillkommer (och att jag tycker 250:- känns onödigt dyrt för ett sånt).

Jag är först att inse att den sista delen i en tankegång och lång skaparprocess hamnar hos tecknaren. Den som ska visualisera med anständiga illustrationer. Och jag är den siste att klaga på det. Tillskottet är välkommet och så länge jag lever kommer jag nog att tycka att varje påringning från den medicinska världen är en utmaning. Så nu gäller det bara att slutföra uppdraget ordentligt.

Redaktören

* Om du av någon anledning missat den gamla filmen ”I huvet på en gammal gubbe” måste jag förstås uppmana dig att leta upp den och se den! 

EN STUND MED en av Farrencs symfonier i lurarna och med en vag skiss till mina memoarer på bordet. Att transferera bleka bilder från huvudet till pappret är oftast det svåraste i skaparprocessen. När bilderna är så vaga att de nästan bara består av känsla.
…Farrencs symfoni är inte vald med tanke på att den skulle vara särskilt inspirerande för den här skissen. Så fungerar det inte. Men att lyssna till musik kan skapa den avkoppling som är bra för skissarbete. Nej, jag hörde faktiskt ett stycke av musiken i bilradion igår. Nu hör jag på hela. Vem som hörde symfonin utan information skulle inte ha gissat på t.ex Beethoven, eller Berlioz, rent av Brahms? Kraftfullt, dynamiskt med omväxlande melodiskt lyriska partier. Harmoniskt, från kontrabasar till flöjter, svärtan i partituren måste ha varit påtaglig!

Vem var då Farrenc? Louise Farrenc, fransyska, som levde mellan 1804 och 1875. Och enligt nuvarande not i svenska Vikipedia: ”gällde hon som en utmärkt pianist och en gedigen kompositör.” 
…”Utmärkt” och ”gedigen” (man förhäver sig alltså inte.) Det ska mycket till, ännu i våra dagar, att skriva/översätta mer än två rader i svenska Vikipedia om en kvinnlig kompositör. (Fast det finns betydligt mer att läsa på den engelska versionen). För att placera in Louise Farrenc på tonsättarnas ”timeline” hittade jag detta diagram.

Förstora till läsbart genom att klicka på bilden.

Gubbar alltihop! Den ”Victoria” som syns är: Tomás Luis de Victoria. Detta är ju också en slags alternativa fakta. För Louise Farrenc var absolut inte ensam kompositör i musikhistorien, lika lite som Artemisia Gentileschi var den enda kvinna som kunde måla.

När det gäller skissen blir det inte mer än så här ikväll. För drivande snö är personbilar lätta offer. Ett svagt ljust i ett fönster då bilen sitter ohjälpligt fast på den ensliga genvägen kan vara räddningen eller också…
…Det ger sig om jag kan visualisera och verbalisera den här händelsen ur mitt förflutna.*

Redaktören

*Delvis broderat, delvis fiktiva hågkomster och delvis rena lögner.