Jag köpte den!

Postat den 23 september, 2017 av Redaktören

OM MAN ÄR en höggradigt seriös operakonsument, håller man kanske denna korta opera av Puccini såsom lättviktig, som en parentes i mästarens i övrigt så tunga dramatiska, blodiga och smärtsamt tragiska produktioner. Den här är rolig. En opera buffa? Jag är som tur är ingen höggradigt seriös operakonsument, så jag njuter i fulla drag av det här stycket. Musiken är, som jag tidigare nämnt i det här illustra Magazinet, oemotståndlig. I just den här uppsättningen (jag har sett många olika) är allting på topp: orkester, regi, scen, kostym, ljus, rollbesättning… och timing! Allt blev ett lyckokast av alla på Glyndebourne! Nu äger jag mästerverket på DVD!

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

En föräldraledig person

Postat den 22 september, 2017 av Redaktören

FÖR FÖRSTA GÅNGEN sedan i juni sover kattan på min säng. Hon har letat efter sin dotter, enda barnet efter den senaste havandeskapen, en skön, svart tös med outgrundliga ögon och som nu blivit vuxen nog att åka till Vetlanda och till en egen tillvaro. Kattan verkar inte sörja, men instinkterna gör att hon letar. Vaknar, äter lite och vill gå. Inte ut, utan ner i garaget där de bodde. Där är tomt, städat. Till och med lukterna är stort sett borta. Dottern och plikterna att vara mor är plötsligt borta. Hon ser sig om, vill sedan inte gå ut genom dörren. Istället går vi upp igen. Hon äter lite till och lägger sig på sängen i sin typiska sovställning. Antalet kullar hon har burit har jag tappat räkningen på. Hon är rutinerad barnaföderska, men vad säger det om hennes känslor för sina små? Hon saknar dem när de försvinner.

Dottern, blev alltså hämtad i förrgår. Jag hoppas hon får det bra, jag tror det. Kattan har somnat om. Att få vara ensam och att åtnjuta de tidigare privilegierna igen är kanske en återgång till det normala livet där några månaders barnuppfostran är de jobbiga avbrotten. Undantagen från det annars ganska bekväma livet? Jag tror jag väljer att se det så.

 

Det dräller av katter överallt, men alla är individer. Varje katt är en person. Det visste redan de gamla egyptierna. Vår katta är definitivt en person. Föräldraledig igen.

 

Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Tecknaren som modell

Postat den 20 september, 2017 av Redaktören

REDAKTÖREN PÅ PASSFOTOPALLEN. Modell för inställning av kameran eller kanske för att justera belysningen? Fotografen med den instruktiva gesten heter Roger och det handlar inte om någon ’selfie’, trots att kameran är vänd mot honom. Snarare var det ett fiffigt sätt att enklare komma åt fotomaterialet (Polaroidtyp) genom att svänga kameran upp och ner på stativet. Om nu Roger är i bild, vem tog då fotot? Ingemar? Det är lite hans bildstil. Jag har ingen annan dateringsmetod att gå efter än redaktörens avsaknad av skägg. Jag vill minnas att det växte ut under andra halvan av 1990-talet.

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat | 2 kommentarer

Från forna tider

Postat den 20 september, 2017 av Redaktören

…NÄMLIGEN MIN PIPA. Favoriten. Den var riktigt god. Nu har den legat i över 20 år och munstycket avger ingen angenäm smak precis. Kanske går det att röka in den igen? Det är inte utan att jag känner mig frestad att prova. Nu är jag ju så gammal att hälsoaspekten faktiskt kan devalveras. Och jag behöver ju inte dra ner i lungorna, så mycket. Någonstans finns nog piprensarna. Hittar jag dem också, så vete sjutton om jag inte köper ett paket Borkum Riff och provar. Finns märket kvar tro?

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Kompletteringen

Postat den 17 september, 2017 av Redaktören

SJÄLVKLART läser jag serier. Inte företrädesvis och jag har höga krav på verken, men gärna bild- och textmediet som sådant. Än idag. Jag betackar mig emellertid för dåligt tecknade serier utan finess. Av någon anledning har Frankrike många framstående seriekonstnärer. Jag undrar varför. Bland annat Françoise Bourgeon, som gjort denna mustiga, rent av brutala historia i sen 1700-tals miljö, med mycket fartygsrigg, trädäck, tjärat tågvirke, erotik, ekvatorial kolonialistmiljö och… men vad vet jag? Jag har ju inte läst hela sviten ännu. De fyra albumen är från 1979-1982. (Snacka om tecknare!)

RESANDE MED VINDEN hittade jag för en massa år sedan och köpte peu à peu på mig 3 album. Från min arbets- och kommunikationsplats har jag kunnat se ryggarna: 1, 2, 4. Nummer 3 fattades ju. Jag har som sagt inte läst hela sviten ännu, men det retade mig ändå förskräckligt att inte ha den komplett när jag vill göra det. Så i ett infall en sen afton sökte jag på Bokbörsen på Internet och – jo då: Nr 3, ”Fortet i Juda” kom upp, ”i gott skick”. Lilla plastkortet kom till heders igen, och häromdagen kom kuvertet i brevlådan.

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Innanför eller utanför verkligheten

Postat den 15 september, 2017 av Redaktören

JAG KAN SITTA på kvällen och önska mig något, söka lite på Internet och beställa. Det är nästan farligt enkelt. Jag kryssar i rutan att jag godkänner villkoren,  knappar in adress och kortnummer, så är köpet avgjort. Jag tror inte att jag riskerar att förköpa mig och nu kommer dessutom snart pensionen – så jag unnar mig! Ett par dagar senare kommer posten: ett tjockt brev från Mariaplans Antikvariat i Göteborg.

Marie Hermanssons debutbok, en samling berättelser, från 1986. Den gjorde ett särskilt intryck på mig och blev den viktiga bok som på ett bestående sätt kom att påverka mig och mitt läsande. Troligen kom boken också att påverka mitt fortsatta bildskapande.
…Jag kan svårligen sätta fingret på vad det är som gör författarens berättande så speciellt – i den här, hennes första novellsamling och i alla de följande romanerna. Men kanske är det hennes vardagsnära personer, realistiska miljöer och företeelser, allt vi känner igen men skildrat sådär beslöjat och gåtfullt som bara hon kan. Flera av de här novellerna rör sig vid en öppning i verkligheten, en reva i kulissen. Vilken sida jag befinner mig på, kan jag inte alltid avgöra. Kanske strax utanför?
…Jag har länge velat äga just den här utgåvan av Marie Hermanssons ”Det finns ett hål i verkligheten” med Inger Edelfeldts omslagsbild. Nu har jag den.

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Paris

Postat den 15 september, 2017 av Redaktören

Paris val. Akvarell, 1993

NÄR JAG LETAR efter något i arkiven, dyker alltid
något annat upp, någon bild som jag för tillfället glömt.
(Det här är alltså Paris, inte parii eller pärris.)

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat | Lämna en kommentar

Från kallskänken

Postat den 10 september, 2017 av Redaktören

EXPERIMENTAL FOOD:
Gâteau Crepes Empilé de Fruits Maritíme med en finstrimlad Husets kålsallad som väl balanserar den gräddiga skaldjurstonen .

Och att dricka till detta: Varför inte en fådd mousserande italienare? Väl kyld.

 

 

 

 

OBS! Kan innehålla spår av kalorier.

 

 

Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Kompensation

Postat den 9 september, 2017 av Redaktören

FRÖDING och LINDGREN (T. Lindgren). God litteratur från Gnosjö och ingen gris i säcken här inte! Jag vet vad jag får för de 25:- böckerna kostade. Gustav Frödings dikter ingår visserligen i lyriksamlingar som jag redan har, men här är många fler.
…”Bat Seba” av Torgny Lindgren har jag av någon underlig anledning inte läst ännu. Men den som spar han har. Nu känner jag mig kompenserad för mina förra bokval.

Publicerat i Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Haveri

Postat den 8 september, 2017 av Redaktören

EFTERSOM KOMUNBIBLIOTEKETs  och hela det nya Kultur- Utbildnings- och Näringslivskomplexets klang- och jubelinvigning, nyligen meddelades senarelagd ett halvår, var jag tvungen att återlämna mina långlånade sommarböcker på den mindre filialen. Jag påstår inte att det var anledningen. Jag kunde nog fått med mig nitlotter även från mitt invanda bibliotek.

Jag läser många och gärna kvinnliga författare. Bäst att emfasera det. Härvidlag gör jag ingen skillnad. Men redan omslaget borde ha varnat mig: Ett töntigt photoshopkollage av någon digitalsnickare som inte läst boken:
-Vad handlar den om?
-Det är en romantisk berättelse om en friställd bibliotekarie som åker till Skottland, köper en skåpbil och startar mobil bokförsäljning i byarna.
-Ja ha… Okej.
…Men, så är det faktiskt så att boken börjar bra! Ett ledigt berättande med bara några få störande choser. Ingen högre prosa, men man kan väl unna sig lite feelgood ibland. Uppslaget med bibliotekarien som hittar drömbilen för sin affärsidé på Internet, fast högt upp i Skottland, och som bryter upp från storstaden och vännerna för att förverkliga sin dröm – det är ju spännande och bra. Författaren utnyttjar också sin berättartalang för att locka med mig på resan och äventyret. Boken fortsätter bra. Man känner ju igen de brittiska tv-serierna. Idyllerna och de färgstarka personerna avlöser varann. Romantiken kommer in. Inte mig emot. Romantiken utvecklas till passion, till förrvirring, svek och sorg – och så ny hjärtklappning när han som förberetts för stora slutpassionen, till slut…
…Men stopp där, det räcker så! Bokbilen kör (bildligt talat) av vägen och hjulen som snurrat på ganska bra, lossnar från naven och rullar iväg någonstans nedför höglandsbackarna. Kvar stannar ett vrak som helt enkelt inte tar sig vidare. Jag har bara 20 sidor kvar, men jag ids inte fullfölja. Inte ens tjugo sidor till.

Publicerat i Tyckanden & tankar | 5 kommentarer

En annan dag i Eden

Postat den 7 september, 2017 av Redaktören

Ytterligare en tuschövning, med motiv hämtat från
den så inspirerande Ursprungstiden.

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt | 2 kommentarer

Less is more?

Postat den 2 september, 2017 av Redaktören

”Eviga gester”, trä och textil, 2011.

Några inledande ord om Julia Bondesson.

VANDALORUM VISAR VERK av den intressanta konstnären, Julia Bondesson  i den nya ladulängan. Hon blev Sven Lundh-stipendidiat 2016, vilket var ett lysande val och beslut. Men med tanke på konstnärens såväl produktiva- som konstnärliga kapacitet och den levande bildvärld hon har förmåga att gestalta, tyckte jag faktiskt den här utställningen var i torftigaste laget. Man hade kunnat slå vernissagepubliken med häpnad, med fler av hennes storverk. Men det gjorde man inte, trots att utställningen var bestämd redan för snart ett år sedan. Varför då?
…Träskulpturena, de huvudlösa varelser som kryper fram på golvet och den (upp och ner) hängande figuren, likaledes fri från huvud, imponerar och fascinerar. Verkligen! Men de räcker ändå inte riktigt för en utställning. Resten, ett par målningar som talar för att konstnären hellre gör andra saker, några mindre verk i trä, och en i och för sig vacker video (av Julia Bondesson och Alexander Wireen) blev tämligen magert för att representera konstnären. Utställningen kändes pliktskyldigt hopkommen, inte som någon särskilt engagerad presentation av en spännande konstnär. Kunde hon inte fått vara i den större salen (den med designtjafset)? Less is more? – Nej inte alltid!
…Det här var mitt första besök i den nytillkomna delen av Vandalorum: Ett rum till. Inget särskilt att säga om det, mer än att det är bra! Kanske ger det möjligheter för mer konstexponering. Kanske till och med av sånt som lockar mig att resa mig ur soffan. Som idag.

Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer