Jag håller på ännu, men snart blir jag väl utkörd från biblioteken i Kairo och Alexandria:

VISST VAR DET en otäck incident vid prinsessans bad. Det var i allra sista ögonblicket som besten sattes ur spel. Men vem sköt pilen? På platsen är väl Nilen minst 75 meter bred och målet var rörligt. Nog för att de hade anat att någon som smög i papyrusen.

Befälhavaren för Övre och Nedre Egyptens Bågskyttebataljon var inte sen att hävda sin rätt till äran för skottet. Trots att han vid tillfället inte ens var i närheten. Men som släkting till Farao hade han tillägnat sig favörer vid hovet, till och med fått ett, åtminstone halvt, löfte om prinsessans hand.

Henuttaneb själv var dock mindre, för att inte säga, totalt ointresserad av en sådan allians. Dessutom hade hon kommit att tänka på fåraherden på andra sidan floden: Han såg oss bada! Det måste vara han som räddade mig? Honom skulle jag vilja titta närmare på.

(RAMTEST och ”strukturprov”.)  Det är afton och prinsessan sitter på terrassen och blickar över floden. Efter badet, med det otäcka tillbudet, har hon åter iklätt sig sin peruk och sin värdighet. Nu vill hon vara ensam med sina underliga tankar. Tärnorna har hon skickat till sängs. Den unge herden reder sin enkla kvällsvard på motsatta stranden. Hans hjord sover redan. Något har hänt med Henuttanebs hjärta. Det värker.

KUNG AMENHOTEP III och tre tärnor från underhållningsenheten. Färgläggning pågår.

Drottning Tiye kommer troligen att också dyka upp snart, liksom en obehaglig befälhavare för Bågskyttebrigaden. Fler exemplar från flora och fauna är planerade, liksom inventarier och rekvisita från både hov och allmoge. Får vi se Pyramiderna? Inte omöjligt. Romantik och drama blir det också, om jag bara kan hålla samman trådarna i huvudet. Ett snabbt storyboard kanske, innan allt flyger ur huvudet som duvor ur ett duvslag?

FYRA TÄRNOR TILL i prinsessans uppvaktning ska skissas och tuschas, herden och krokodilen ska få mer visuellt utrymme och sedan: Sedan kommer förstås självaste Amenhotep III upp på scenen. Så långt har jag hunnit tyda och läsa de gamla hieroglyferna som förtäljer om det här forntida dramat. Det är inget lätt arbete då jag finner både stavfel och grammatiska missar i de inhuggna bildtecknen. För att inte tala om slang och alla förkortningar!

HENUTTANEB åtföljdes vid sina Nilbad av en hängiven grupp av tärnor, var och en med sina uppgifter. Fast dessa tärnor svärmade alltid omkring henne. Dag och natt. Att få till stånd ett enskilt möte, en tête-à-tête, med någon (en fager men fattig yngling t.ex.) kunde därför bli nog så besvärligt, ifall hon skulle komma att önska sig ett sånt.
…Förutom staben av uppasserskor, fanns också en krokodilmotare för att säkra kungliga badplatser. Mycket lite finns dock noterat i skrifterna om detta ämbete eller dess innehavare (utöver att han blev avsatt och ersatt med en kvinnlig kollega).

VAD KAN VARA mörare, mjällare och mer smakrikt än en faraonisk prinsessa som simmar i Nilens svala svall? Ganska mumsig, om man är en hungrig nilkrokodil. På Henuttanebs tid, årtusenden innan Assuandammen byggdes, var det inte helt ovanligt med krokodiler i floden. Inte ens så långt ner som vid Karnak. Man kan kanske förmoda att hovfunktionärer motade bort närgångna exemplar från badplatsen när sessan skulle ta sitt kvällsdopp? Och kanske någon av de gamla och erfarna reptilerna ändå undslapp de kungliga krokodilmotarna? Jag tycker hur som helst att det börjar bli lite otäckt, om såna bestar ska få störa idyllen.

PÅ ANDRA STRANDEN, dold bland papyrusruggarna, sitter faktiskt en ung, fattig herde och följer prinsessans simtur med längtans blick. Men vad har han väl för det? Han äger inte ens fåren (kommer kanske) som han vaktar. Hur skulle han kunna imponera på dottern till självaste Farao Amenhotep Den Tredje? Hans trånad är förstås helt hopplös, men han sitter där i alla fall.

ETT IDYLLISKT BAD i Nilen. Också en lek med penna och dator, ett experiment med en en teknik som jag använder ganska sparsamt. Och så är det nog en nyttig terapi också? Här har nu Henuttaneb sänkt sig i floden för ett aftondopp. Två av tärnorna är på plats, fler kommer (kanske). Någon i uppvaktningen ska väl få ta hand om prinsessans peruk medan hon simmar. Till exempel. Nämnde jag att det kan finnas en ung herde på motsatta stranden? En som spejar i papyrusen. Inte vet jag, men omöjligt är det ju inte. Nu för tiden finns inga krokodiler i Nilens nedre del. Jag tror inte de tar sig nedanför Nassersjön.

EN TÄRNA i all enkelhet. En lagom liten förmiddagsövning efter en tids missmod. Jo, Tvivlet har varit här. ”Lägg av, för du kan ju ändå inte”, sa hon. Det sårar min stolthet, även om jag egentligen inte vet varför. Nu för tiden har jag inte lika många måsten som förr och ritandet hör inte till dem som finns kvar. Men trots allt har det ju en god inverkan på välbefinnandet, när pennan väl är igång. Om så bara en liten tärna i Prinsessan Henuttaneb’s* uppvaktning, så där innan 11-kaffet en ljus vinterdag, så kanske det har en liten uppiggande effekt?
Det här är nu bara ytterligare en variation på mitt gamla tema: Beklagandet över min allmänna kreativa osäkerhet och mitt grubbel över alltings mening. Min vän Bildhuggaren hade ju sin analys: ”Du jobbar nog allra bäst när du har en beställning.” Men jag får ju aldrig beställningar på sånt jag helst vill göra.

*Dotter till farao Amenhotep III och drottning Tiye. Tärnans namn är okänt – idén är gammal och kommer från mitt ”Arkiv”: Henuttanebs pick-nick och den unge herden på andra sidan Nilen. 

EN DEL AV elinstallationerna i ateljén på Strandgatan, som till exempel kontakter till belysningen, uppe på takbjälkarna, gjorde Gerd själv.