NU ÄR HELGEN slut och jag fick för mig att göra en back-up på mitt projekt innan arbetsveckan. Jag häpnar själv lite över statistiken: Nästan 3½ gigabyte har jag ritat och berättat, skannat och redigerat till 463 blandade filer. Då är det allra mesta överskott förstås, men jag fick byta till ett större USB-minne för att få plats med allt. För jag vill fortfarande ha överskottet med i ”reserven”. Man vet ju aldrig.
…Ändå rör det här sig bara om runt 40 sidor som det ser ut – om man nu ska se det som en trycksak. Till ett annat medium måste jag vända på formatet, och då blir det ännu många fler filer. För att inte tala om en ”uppföljare”. Men en sån känns inte särskilt sannolik, även om det här kan bli ganska hyfsat bra.
Sen kan jag rensa datorn.

ETT LITET AVBROTT i pausen. En idé behövde tas om hand – och det var ju fredag idag. Det här är också ett djärvt hopp till ”Efterskriften” och en illustration till den. En efterskrift bör väl alla vetenskapliga arbeten ha? Och om jag nu blivit klar med den, så är det bara att fylla i med det som fattas. Lätt.

Att Nildramat slutade lyckligt efter sina förvecklingar, lär väl stå utom allt tvivel. Så att publicera den här bilden redan nu, är nog ingen riktig ”spoiler”? Nu stundar helgen och på måndag blir det ny arbetsvecka!

EN LITEN LAPP, en bit papyrus, hieroglyfiskt textad – med en tämligen egen kreativ modifiering av tecknen. Därför synnerligen svår att tyda trots det lilla textomfånget. Den har signerats med tecken som kan sägas motsvara vår ljudbildning Hn, vilket var Henuttanebs officiella signatur, i den mån hon hade behov av officiella underskrifter.
…Men det här brevet är långt ifrån officiellt. Det är snarare ett mycket hemligt och intimt meddelande. Till vem kan vi inte fastslå med säkerhet ännu, men antagandet att det var avsett för en ung man på den östra Nilstranden är nog inte alltför osannolikt. Att det rör sig om någon som avsändaren stod i emotionell relation till framstår nämligen klart av det känslomässiga innehållet. Med Kol-14-metoden har brevet daterats till dagen efter Nildramat. Det kan visserligen differera med några timmar, men det stärker vår uppfattning om ärendets art: Det är ett tackbrev.
…Följdfrågorna blir då: Hur översändes brevet? Hur skulle den unge mannen kunna ta del av meddelandet, då han svårligen kan tros ha varit läskunnig?

Brevet i vår översättning:
[Kära : (i)natt : (din) pil i (mitt) hjärta : (i) dag : millioner kyssar (och) en : Hn (Henuttaneb)]  (Mer finns troligen skrivet ”mellan raderna”, som vi kanske får anledning att återkomma till senare. Red.)

DET ÄR JU SÖNDAG, så ett litet återfall i egyptologin kan väl inte räknas? Nu har jag i alla fall plockat undan och berett mig på arbetsveckan.

Bilden är en palaverbild. Oriktiga påståenden av en viss ”polischef” måste ju bemötas direkt och emfatiskt.
(Jag ser nu att reliefen i bakgrunden kan misstolkas och framställa Amenhotep som kvinnoplågare, men det är alltså en besegrad främmande makt som ska visas. I själva verket var Farao en ganska saktmodig regent och familjefar. Efter vad jag inhämtat. Red.)

NU HAR DET blivit den 1:a mars och jag kommer att parkera den här ’förströelsen’ för ett tag. Nu när det flyter på och allt låter sig uppenbaras. Men jag tror nog att jag ska hitta tillbaka igen när det blir dags. Och det kan vara bra med ett avbrott i vistelsen i Nildalen också. För mycket lotusdoft sägs vara avtrubbande.

ETT REFERAT på ett skört papyrusark, från skyttetävlingen om Guldkorpen, vilken på Henuttanebs förslag fick en tematisk inramning: ”Rädda Prinsessan!” Man gjorde en rekonstruktiv iscensättning av incidenten vid Nilen och finalen avgjordes just på den aktuella platsen. Det gällde för de tävlande att med skjutskicklighet frälsa den lilla (fiktiva) kungliga högheten från ”dödens käftar”.
…I finalen stod avgörandet mellan en fattig fåraherde och den odräglige chefen för ”statens säkerhet”. Kartan kan kanske vara intressant då den visar en situationsvy över matchområdet. (De förklarande texterna är inlagda av redaktionen.) Att det inte gick polischefens väg framgår av ”tabellen”. Andra källor ger närmare analys av resultaten, vilket vi får anledning att återkomma till, liksom till en erinran om god sportsmannaanda, samt en förklaring till det märkliga handicapsystem som tillämpades. Kartan kan förstoras för den sportintresserade.

HANDLINGEN I DRAMAT har fått en visuell översikt i stora drag. Det vita på kartan är på väg att utkristalliseras som förvecklingar i den alltmer förtätade intrigen. Men låt säga att dryga hälften är planerat nu.

Det här upplägget kan kanske se ut som någon sorts tärningsspel, men så är det alltså inte. Titeln är bara ”projektnamn” än så länge.
…Planeringsschemat är mitt eget ”kom-ihåg” och det tycks faktiskt fungera. Snart kan jag komma igång med det riktiga arbetet: Att rita bilder. Några är redan gjorda, men många fler behövs.

Här återkommer jag till ämnet om Den inofficiella trafiken över Nilen, med nya tolkningar av de gamla inskriptionerna om livet i Nildalen under 18:e dynastin:

OM MAN TÄNKER efter, vilket naturligtvis också en prinsessa gör, så duger det inte alls att komma fram naken till ett rendez-vous. Därför bar hon klänningen och peruken som ett knyte på ryggen då hon färdades över floden. Knytet blev vått, naturligtvis.

Hon försåg sig också med en stark och lätt åtkomlig pinne. För hur det nu än var med krokodilerna i nedre Nilen; talrika var de inte, men man kunde ändå aldrig vara helt säker. Det kunde finnas fler exemplar än besten som nära nog blev prinsessans öde. Därför utgjorde ’Henuttanebs pinne’* hennes självskrivna säkerhetsutrustning.

*Pinnen som hieroglyf återfinns i oräkneliga inskriptioner fr. o m. 18:e dynastin, med betydelsen: trygghet, skydd, försvar. Äv. förutseende. Mer sällan vis, förnuftig. Dubbla pinntecken anses allmänt ha betydelsen: ogrundad rädsla, panik, feghet. Äv. hysteri.) Hieroglyfen i en kombination med ”människa”, får betydelsen: Tillförlitlig person, betrodd. Äv. svår att lura.   Övers. anm.

NÄR DEN EGYPTISKA natten sänker sig, stiger en ljuv, söt, mystiskt sövande doft från blommande lotus längs flodstränderna och lägrar sig över hela den vidsträckta Nildalen. Farao sover. Tiye sover. Så gör också alla skrivare, munskänkar, tärnor, dansare och påkläderskor. Pyramiderna tecknar sina taggiga, halvfärdiga silhuetter mot den smeksamt, dunkelblå skymningen. Byggarbetarna och förmännen sover också.…
…Ja, Faraos hov sover. Alla i Thebe sover utom två: Henuttaneb förstås! Hon får ingen ro i sin själ sen hon fick reda på vem som håller till på andra sidan av floden. Hur hon själv håller sig vaken vet jag inte, inte heller hur han som väntar på östra sidan gör det. Hur som helst gör prinsessan sina nattliga turer över Nilen. Tur och retur.

JAG VET INTE om det egentligen finns något att vinna på den här ”halvdigitala” metoden att rita bilder? Eller rättare, den här metoden att hantera bilder. Fortfarande är de olika bildelementen handritade i tusch, men sedan färglagda i datorn. Sedan ger mig datorn möjligheterna att prova kombinationer och trixa med lager mm. Det här ger knappast någon vinst beträffande produktionshastigheten i alla fall. Det har jag märkt. Men det är ju en stilfråga också. Det blir ju lite mer serietidningsdesign när jag rensat bildernas svarta konturer och det är ju kul att prova.
…Jag hade väl en liten tanke om att kunna bli rationellare i arbetet och att kunna spara tid genom återanvända vissa element. Men det har jag också märkt, det funkar bara undantagsvis. Faktiskt har jag spillt en massa tid i onödan. Och jag har hunnit ändra mig sedan jag började med det här, flera gånger. Tur att jag i alla fall har begränsat mig i fråga om det färdiga omfånget. 10×4 sidor ska väl räcka. Det är inget epos det ska bli.
…Det svåraste med de egna projekten är den fullständiga friheten: Inga begränsningar, inga riktlinjer, deadlines eller angivna ämnen. Det finns inte ens krav på att sätta igång överhuvudtaget. Sämsta möjliga förutsättningar för en svag karaktär.