SNÖIGA LANDSKAP på förmiddagen och en forntida egyptisk prinsessa nu i kväll. Norrbotten – Nildalen. Resor i både tid och rum, helt gratis: Bli illustratör!

EN BILD SOM i sig inte tillför mitt ”verk” något essentiellt, men som ändå behövs och ska få sin plats. Den här bilden stal jag mig tid till, som avbrott i avbrottet. Jag vet ju hur flyktigt idéer försvinner om jag inte tar hand om dem direkt. Därför kan de riktiga jobben få vänta lite ibland. Fast idag var det ju fredag. Ajöss till arbetsveckan!
…Hopbundna lakan som hänger från ett fönster har blivit en klassisk symbol för frihetslängtan och flykt. Och nog är det väl konstigt att jag trots att jag tämligen fritt disponerar mina dagar och veckor (stiger upp/går till sängs när mig så behagar) ännu efter sex år som pensionär fortfarande ha den där ”helgkänslan” kvar? Som ett djup ingraverat spår i skallbenets insida(?) följer min organisms grammofonnål ännu den samhälleligt graverade rytmen. Och söndagar är fortfarande, och tycks alltid förbli, dag före ny arbetsvecka.
…Men nu var det alltså fredag och jag skolkade lite från jobbet, som jag egentligen kan ägna mig åt vilka dagar och timmar som helst. Men jag tog också fönstervägen och försvann från mina plikter via ihopknutna lakan.

NU FORTSÄTTER PAUSEN och jobbet med den andra uppgiften. Nu kan jag parkera det här projektet utan större risk. Jag vet ju hur det ska gå och tappar inte tråden. Innan slutetappen blir det bra med ombyte. Och så hinner eventuella läsare av det här Magazinet glömma vad jag visat tidigare.
…Eftersom ”den andra stranden”, som jag tidigare nämnt, faktiskt är en ö i Nilen, var sysslan som fåraherde inte alltför krävande för gossen. Fåren simmade inte gärna iväg. Han hade både tid och material att bygga sig en vassbåt. Och den ska kanske visa sig komma väl till pass?

NU ÄR HELGEN slut och jag fick för mig att göra en back-up på mitt projekt innan arbetsveckan. Jag häpnar själv lite över statistiken: Nästan 3½ gigabyte har jag ritat och berättat, skannat och redigerat till 463 blandade filer. Då är det allra mesta överskott förstås, men jag fick byta till ett större USB-minne för att få plats med allt. För jag vill fortfarande ha överskottet med i ”reserven”. Man vet ju aldrig.
…Ändå rör det här sig bara om runt 40 sidor som det ser ut – om man nu ska se det som en trycksak. Till ett annat medium måste jag vända på formatet, och då blir det ännu många fler filer. För att inte tala om en ”uppföljare”. Men en sån känns inte särskilt sannolik, även om det här kan bli ganska hyfsat bra.
Sen kan jag rensa datorn.

ETT LITET AVBROTT i pausen. En idé behövde tas om hand – och det var ju fredag idag. Det här är också ett djärvt hopp till ”Efterskriften” och en illustration till den. En efterskrift bör väl alla vetenskapliga arbeten ha? Och om jag nu blivit klar med den, så är det bara att fylla i med det som fattas. Lätt.

Att Nildramat slutade lyckligt efter sina förvecklingar, lär väl stå utom allt tvivel. Så att publicera den här bilden redan nu, är nog ingen riktig ”spoiler”? Nu stundar helgen och på måndag blir det ny arbetsvecka!