”Sagans äng om aftonen”
Jag föddes upp på Tomtar & troll, Bauers skogsmystik, väna prinsessor och hiskeliga troll. Norélius ådriga troll och trästubbar var min kvällsvard. Och den dieten vande jag mig nog aldrig av med. Jag lever nog ännu kvar i skymningsskogen, med älvor, rå och trolltyg.
Därför är den typen av uppdrag så himla roliga – ehuru sällsynta tyvärr. Den här bilden var till ett bokprojekt som dessvärre inte fullbordades. Nu minns jag inte varför.
”Harley till himlen”. Vattenfärg.
Ett annat projekt blev inte heller fullföljt. Ibland när man jobbar ihop om ett projekt händer det att den ena eller andra får ändrade omständigheter och idén hamnar på is ett tag. Sedan fryser den in för gott.
Det här var en riktigt rolig historia som hotar att försvinna in i den eviga okändheten. Synd att författaren (en vän till mig) inte prioriterar författarskapet i stället för andra saker. Han tycks sin stora talang till trots inte känna sig ”kallad” – som så många andra.
Jag har själv alltid haft håg till berättandet i skrift och såväl pappersluntor som digitala lagringsmedia fulla med egna litterära övningar. Dessa väntar antingen på slutförande eller troligast, på att så småningom följa mig till den sista vilan.
Det spelar dock ingen roll – inga idéer är heliga och många blir dessutom snart urväxta. Fast uppslaget till just denna berättelse känner jag fortfarande samhörighet med, särskilt som flera av idéerna råkat slå in.
”Disa” (2). Vattenfärg.
Bland annat har den globala uppvärmningen med smältande poler och tillhörande naturkatastrofer tillkommit sedan jag började med mina skisser till ”Disa”. Jag bestämde att berättelsen skulle tilldra sig i en betydligt mer uppvärmd framtid. Vem vet, jag kanske tar upp den igen?
Redaktören
