Jag har konsumerat papper under årens lopp. Under min barndom så till den milda grad att min mamma till slut gick till Länstidningen i stan och bad om vit makulatur. Jag ritade och klottrade från den dag jag minns.
Att övning ger färdighet stämmer nog inte i mitt fall – där ska lite tanke till också. Men om inte annat var det säkert en hälsosam terapi för den aningslöse lille telningen med sina kritor. Idag hävdar jag bestämt att kreativt skapande är rena rama friskvården. Från barndomen finns bara en teckning bevarad: Tempohästen. Det är en avbildning av den sadlade kuse i rätt storlek för en 5-6 åring som fanns strax innanför ingången till varuhuset Tempo i Södertälje. För 10 eller 25 öre fick jag en 1½ minuts gungande ritt. Tydligen betydde hästen mycket för mig, eftersom jag fäste den på papper.