BLYERTSPENNA och PAPPER har nog i många fall varit de allra första konstnärsmaterial som barn råkat få i sin hand. En smal tingest som lämnar ett streck efter sig! Den där magin hänger med mig än idag.
Jag har en uppsättning nu smått antika stiftpennor. Det är en arsenal från den tid det begav sig – då en shoppingtur till Kullander & Kullander gick på företagets konto. Caran d’Ache gör visserligen fortfarande pennorna, men nu med lite ändrad design. Och är man konservativ så är man.
Pennorna är laddade med blyertsstift i olika hårdhetsgrad, från 6H (nästan som en spik) till 6B (riktigt mjukt). Det täcker mer än väl mina behov av gradering. Egentligen räcker HB långt eftersom man varierar trycket mot pappret, men ibland önskar man t.ex att kunna trycka hårt utan att få full svärta.
Olika pennstift – samma tryck.
Samma pennstift – olika tryck.
Att teckna med blyerts ger rika möjligheter att laborera med skalan från ljusast till mörkast. Mediet passar lika bra för snabba skisser som till mer gnetigt detaljarbete. Med ett hårt ritpapper som Schoellers-hammers, kan man dessutom radera och ändra flera gånger om.
Att jobba med gråskalans valörer är skönt! Och mycket enklare än papper och penna kan det knappast bli. Förr var blyertsteckningar reproavdelningens fasa och visst är de bleka partierna svåra att reproducera. Man får jobba lite extra med scanning och bildbehandling. Ändå får bilder med mycket tunna och ljusa partier fortsätta att vara original.
(Några av mina egna blyertsteckningar)
För att spetsa grafitstiften finns naturligtvis en särskild pennformerare. Gedess är en tydligt NASA-inspirerad trotjänare från 70-talet. Också den av schweiziskt fabrikat.
För de skarpaste spetsar.
Redaktören
