DEN HÄR SIDAN hör hemma i kategorin ”Upplivningsförsök”. En slags terapi för att få igång någonting – vad som helst och komma ur den plågsamma åkomma som jag av och till anfäktas av på lediga stunder: oföretagsamheten. Det här har inget annat syfte, inga planer – bara för skojs skull och för att hand och i viss mån huvud ska få jobba lite. Vi får se hur långt i alfabetet jag lyckas komma. (Med reservation för ev. ändringar.)
För stackars Antigone tog festen slut
fortare än kvickt när Ola klumpigt slog ut
ett fullt glas julmust över nya vita kjolen.
Ola slog sig lite, när han föll från stolen.
Bedrich är ofantligt lång. Snäll, men tål ej skåla
Snart nog börjar han fjanta, sjunga och skråla
Lilla Cilla väntar med spänning – så gör de alla
att som en fura i storm, se honom falla.
Som kvällens ’clou’ kom Divinia till festen
men alldeles för tidigt – och förresten
vilket var en långt värre blamage;
hon kom till fel kalas, på fel etage.
Att föra sig på fest, nej där är inte Effie bäst
Spiller, beter sig och äter som en häst
Och ifrån bordets rika överflöd
i väskan åker ost och sill och bröd.
Mitt i maten kommer chocken
Det går en suck genom hela skocken
Fabian Fagher har rest sig. Ack! O, ve!
Det blir tal – och det blir långt, ska ni få se!
Gittan Hallström är en vän, och just i nöden
när väninnan gråter och önskar sig döden
hon vaktar toans dörr med vass arrogans
ser till att nödiga får gå nån annanstans.
Lekdags bevars. Blindbock bland förslagen
Honorine blir under glam med bindel beslagen
Man tröttnar dock snart och till charader mer benägen
och glömmer Honorine. Ja, vart tog hon vägen?
En stöddig trio kommer upp på scenen
Äntligen, man väntar på dansen, att få röra på benen
”Harmony Brothers” börjar intonationen
Isolde, vokalissan, fann de i receptionen.
Janne Karlsson, alias ”Jean Carlo”, blir som mister Hyde
när kvällen kommer och han bland damerna gör sin ’rajd’
Hans rykte är belastat, han tar sig rätt till frivoliteter
och ”dirty dancing” är bara en av hans specialiteter.
Baren öppen! Då vet man var man fröken Klara kan finna
Hon är alls ingen omoralisk, eller lättfotad kvinna
men det läckra brottarlaget, gör henne helt fascinerad
Kanske, kanske ikväll, blir jungfrudomen eliminerad.
Ifrån rum 123 hörs skrämda och klagande tjut
Brottarna Lelle och Måns gick i fällan till slut
Det här liknar inget de nånsin har klarat
för Klara tar ut, vad med ränta hon sparat.
PR-byrån NOTTRUE ska fira en kampanj
I mängd kommer ostron och mycket champagne
Den arma strippans fadäs är förlåten och glömd
hon fick nytt jobb – tills sista flaskan är tömd.
Så var det Ola. Klumpig och klantig helt visst
en odåga, men också: varmsjälad specialist
på att läka det mest sargade hjärtas sår
När han så vill – vi får väl se hur det går.*
* Se epilogen i slutet.
Hon är ljuvt förförisk och så begärlig
men för din börs blir hon besvärlig
Perfidia Månljus, en risk för alla och en var
som än vid denna tid har pengar kvar.
Quintus heter han inte, fast det var ganska nära
Då fadern honom till funten, som knyte skulle bära
hade både han och modern, glömt namnet de bestämt
Nå’t på Q, men vad? Han fick heta Qurt. Mest på skämt.
Rita, längtar efter tango, men har svårt att bilda par
bland män tycks bara tunga, tröga gubbar finnas kvar
Som plötsligt bönesvar, tar señor Sentido hennes hand
En eldig Argentino, en tjur! Ja lyckan ler minsann ibland.
Tankred har en viss fäbless för rysk historia och kultur
Han är därför inte sen att göra Tanya Romanova sin kur
Storfurstinnan klagar: Allt hon ägde – kvar i Petrograd!
Tankred söker trösta, skriver check med blanco-rad.
När Ursûla fått sådär lagom att dricka
är hon alls inte längre nån blygsam flicka
Men flamenco på bordet till heta toner
gillas inte av sura och trista kujoner.
Walter i sin folkabuss, på väg till torget uti Orsa
Med sig har han kål och lök – och sin gamla morsa
I lyktors sken med ens, en tunn gestalt de ser
Honorine, så blek och trött. Nu vill hon inte leka mer.
Så, här är det alltså som Xenia ska sova
Rummet är inte vad broschyren lova’
Och av havshorisont ser hon inte en skymt
Att en betalande gäst kan luras så grymt!
Yngve sitter ännu kvar, i baren på hotellet
Han har fått tillräckligt, borde lulla hem i stället
Nu är han i stadiet när han snyftar, sliter sitt hår
och klagar ljudligt, att hans fru honom ej förstår.
Kocken heter Zimmermann, han svarar för menyn
den lucculliska excessen, den gastronomiska revyn
Själv längtar han efter en biff med lök
men då på ett ställe med anständigt kök.
Fortsättning följer… möjligen eller kanske inte. Syftet är inte längre aktuellt och de flesta alfabet slutar ju faktiskt med Z. Jag har för länge sedan tagit mig ur min letargiska oföretagsamhet och har andra saker för mig. Åke, Ärla-Pia och Östen får helt enkelt utebli, eller komma senare. Någon gång. Vi får se.
Redaktören
Som epilog lägger vi in en bild på Bredaryd Stadshotell, scenen för de små episoder vi följt. Det är ett för regionen lika anrikt som populärt etablissemang, byggt under den tid då det begav sig, när prominenta gäster anlände både från när och fjärran. Än idag blomstrar hotellet ehuru handelsresanden, investerare och prospektörer som tidigare här sökt näring och nattly, numera fått ge plats för en helt annan gästkategori och istället kommit att bli ortens nöjesmetropol nummer 1.
Vi kan också visa en vinjett från hotellets andra sida, som vetter mot havet. I skymningen går en ensam gestalt längs den omtyckta, nu helt folktomma stranden. Den svala frånlandsvinden fladdrar i klänningens veck, som ännu är våta.
På hotellterassen står en bedrövad ung man. Och han har all anledning att vara nedstämd. Hans försök att imponera på ”Henne”, den enda person av betydelse i hans liv, den speciella person som stört såväl studier som aptit och nattsömn. Han ville fånga hennes uppmärksamhet med ett dumt trick. Ett trick som desutom slutade i katastrof. Nu står han här och ser sina drömmars mål vandra bort och för alltid försvinna ur hans liv. Är det inte sorgligt?
Men vi ska kanske inte ge upp hoppet ännu, utan avvakta lite till och fortsätta våra iakttagelser?
Solen har gått ner och i skymningsdunklet, utanför en gisten badhytt, finner vi ett ungt par som vi dock lämnar ifred. Något annat vore både taktlöst och opassande. De klarar sig själva och vi återvänder till hotellet – strax efter pausen.
