MELODIFESTIVALEN gick mig förbi igen, så när som en liten glimt av Army of Lovers framträdande. Jag kan inte säga att låten hann ”sätta sig”, men däremot hann jag uppfatta glansen i numret; dräkterna och uppträdandet. De är inte mina favoriter, men jag är full av beundran för det konsekventa i gruppens bild- och musikskapande och deras oförväget återkommande deltagande, som på något vis ger en trygg känsla av kontinuitet. Så länge Army of Lovers kämpar i schlagerbataljen, kan inget riktigt ont hända. Må de hålla ställningarna länge! (Hur gick det förresten?)
1985 var Melodifestivalen, lite… annorlunda. Men (minst) lika festlig och glamorös. Och så fanns det en riktig orkester. En av mina egna klara favoriter då var Paloma San Basilio med: ”La Fiesta termino”. Här fattas varken expression, temperament eller spansk peppar.
Redaktören
