ANKNYTER TILL FÖRFÖRRA inlägget med en upplysning/påminnelse om hur det kunde låta i radion (och möjligen se ut i TV:n) på den tid det begav sig – mellan Melodifestivalerna!
Och så förstås konässören Kurt Olssons finstämda ”cover”:
ANKNYTER TILL FÖRFÖRRA inlägget med en upplysning/påminnelse om hur det kunde låta i radion (och möjligen se ut i TV:n) på den tid det begav sig – mellan Melodifestivalerna!
Och så förstås konässören Kurt Olssons finstämda ”cover”:
Det var som 17!
Men i alla fall passar din länk utmärkt som illustration till vad jag menar: Sivan – och de andra (Ann-Louise Hansson och Tova Carson) blev liksom inklämda mellan samma standardrytmiska hamburgerbröd och med samma standardmusikaliska dressingskladd. Om det sen är ”nöt- eller hästkött i hamburgaren” gör detsamma, man märker faktiskt ingen skillnad. ;)
Mi scusi – men det är faktiskt liiite lustigt att du tar just Siw Malmkvist som exempel på hur (bra) det lät förr, och som motpol till samtida musikjippon. För kan man tänka sig – gissa vem som gästade Mello i lördags?
http://www.youtube.com/watch?v=S79QTgntlzE
:-)