En sur inläggning

JAG LÖSTE ETT NYTT ÅRSKORT på Vandalorum. Man får ju stötta kulturen så gott man kan. Fast ibland undrar jag varför, Någon riktig eufori har ännu inte infunnit sig under besöken på konst-och-designcentrat. ”Halvbra” och ”ganska bra” har uppnåtts med ett par utställningar, inte mer. Det mesta har tett sig orkeslöst och unket. Kanske begär jag för mycket, men å andra sidan kräver väl ”IDEA VANDALORI” ett mer intressant, mångsidigt och spännande utbud – konst och design som ”får fart på galoscherna” och drar folk till ladorna?

Utställningen "Måltiden". Vågrätt snöande utanför - därför så tunnsått med folk, eller?

Den nya utställningen ”Måltiden” är en tämligen snål tillställning. Amalia Åhrfelts i mitt tidigare inlägg nämnda version av Da Vincis Nattvarden ”Bjudningen” är stor, men inte storslagen. ”Med sig själv i centrum och akademikamraterna som lärljungar”, berättar inbjudningskortet till vernissaget. Tavlan själv säger inte ett knyst.

Sigge Ljungbergs dans kring guldkalven.

Resten av salen fylls hjälpligt ut av Sigge Ljungbergs (1906-1979) målningar. Naivism igen. Hur många fler naivister väntar ute på lagret? Två långbord vars syfte möjligen är att illustrera måltiden på sitt sätt skrymde en stor del av rummet och tre anonyma gipsskulpturer, som jag trodde var utställningsobjekt, ska bara förstärka gallerikänslan. Missar jag något? Ja, nästan. Tre foton: tre av USAs dödsdömdas sista måltider (man lär som bekant få önska vad man vill ). Det ena fotot visar tre ägg mot dunkel bakgrund och två visar andra önskade menyer (mot dunkel bakgrund). Jag utesluter att bilderna är autentiska och något fotografiskt mästerstycke är det inte fråga om – mer som yrkesmässigt exponerade reklamfoton. Så det blir just inget sagt med bilderna. ”Så rätt du tänkt men så fel det blev”. Detta seriösa ämne kräver betydligt mer än så. En större mängd olika ”sista måltider” kanske skulle ha hjälpt?

Peder Josefsson: "Alluvium 4"

Att fortsätta hålla fast vid någon underlig kultursnobbism och göra sig ”svår” och elitistisk är kanske inte rätt strategi för Vandalorum? Vilka ska bekosta verksamheten? Den lilla klicken eller en större allmänhet?
Vandalorums och Smålands Konstarkivs program börjar kännas både smalspårigt och enkelriktat. Varför inte försöka bli lite mer publiktillvänd?

Hallarna 1 och 2 ska i morgon visa upp Max Walter Svanberg och Peder Josefsson. Max Valter har funnits i mitt medvetande från tidiga ungdomsår. Ingen favorit, men i alla fall en konsekvent konstnär som kört sitt race. Peder Josefsson vet jag ingenting om. Det visar sig om han ska lyckas göra intryck på ”redaktören”. Därmed slut på denna sura inläggning.

Redaktören

Det här inlägget postades i 3-dimensionellt, Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *