Jag tog mig för att försöka reducera mitt bildarkiv – skrymmande flyttlådor med min samlade produktion genom tiderna. Det är en tidsödande uppgift. Samligen består av originalteckningar, delar av dito, filmöverlägg och skisser med mera – alltifrån tidigt 70-tal fram till ”våra dagar”.
Ett av mina första nervösa uppdrag. (Ack! Om dessa priser gällde idag!)
Mina första allra första illustrationsjobb fick jag av KF, Domus Interiör och gällde möbler. Jag minns inte vad de betalade per bild, men det kan inte ha varit mycket. Det har det aldrig varit. Och med tanke på den prissättning som var (året var 1972, tror jag) kan de inte heller ha tjänat så mycket. Eller?
"Figurskiss". Ur mitt dammiga arkiv
Att gräva i lagren kan vara både spännande och smärtsamt. Att kännas vid allt jag ”presterat” är svårt. Ibland helt omöjligt. Men det händer också att jag gillar vissa saker. Säkert är i alla fall att man förändras (utvecklas?) under åren, på ett eller annat sätt.
Att hitta gamla skisser och ”koncept” är särskilt roligt. Glömda idéer kommer fram igen, vissa riktigt intressanta! Alla dessa kilo av tankar, idéer, skisser och färdiga teckningar ger mig i alla fall en viss tillfredsställelse: Hur lat jag än har ord om mig att vara, har jag ändå åstadkommit en del bilder under årens lopp. Det känns om inte annat i ryggen då jag ska flytta dessa fullpackade lådor.
Korsordsbilder från 80-talet
Vissa illustrationer blir ett kärt återseende: att rita korsordsbilder var kul, med en serie nyckelord att gå efter – alla måste finnas med. Samtidigt skulle själva ”scenen” vara begriplig. Svartvitt beställdes – ett bra färgval!
Men genomgången och valet av vad som ska sparas ytterligare och vad som ska gå i pannan är svårt. Det var egentligen av omsorg av de ”efterlevande” som jag bestämt mig för att minska arkivets omfång. Men de kan vara glada över att väldigt mycket arkivbilder ligger som digitala original. Det blev så från slutet av 80-talet och framåt. Alla dessa bilder lär följa med krashade hårddiskar och oläsliga lagringsmedia till soptippen så småningom – vilket ju kommer att bespara mig mycken möda. Fast i den här arkivbläddringen ligger ju som sagt även ett visst nöje.
- Redaktören
Det borde inte vara så svårt, eftersom besöken i arkivet är så ytterst sällsynta. Men jag tror man gör fel i att titta efter vad som finns. Det är då man är fast igen. Jag borde alltså dumpa lådorna ”otittade”, men det vågar jag ändå inte.
Nåja, nu ska vi väl inte se det enbart som elände – det finns nog mycket minnes-guld i de där lådorna också, skulle jag tro.
Fast visst – jag tänkte på precis samma sak så sent som idag. Att det är svårt att kasta bort saker man ”gjort själv”, och på något sätt vävt in en del av sig själv i – även om det med tiden blir en krävande ballast att släpa runt på. (I mer eller mindre bildlig mening, förstås.)