JAG VIKARIERADE några dagar på ett gymnasium i grannskapet. Estetlinjen, Bild & Form. Någon lärarutbildning har jag inte men jag har ju hunnit med en del praktiskt och teoretiskt skapande själv och är nog rätt bra på att tänka ut meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifter, om jag får säga det själv. Jag har ju haft lång kontakt med verklighetens uppdragsgivare och har lite erfarenhet av kraven och problematiken.
Håll dörrarna till bildsalarna öppna!
Vilken skön värld bildsalarna är och så mycket fantasi, leklust och kreativitet som spirar där. Ämnet Bild betraktas alltför ofta som ett ”flumämne”, utan någon reell nytta eller knytning till konkreta framtida yrken. Jag håller naturligtvis inte med. För en oinvigd, eller en dumskalle, är Estetiska linjen bara förspilld ”måla-och-kludda-tid”, för eleverna (de som inte väljer elitämnena matte, svenska, engelska mm). Det är både fel och orättvist. Där gympatimmarna får fart på blodcirkulationen, sätter bildlektionerna igång de flesta delar av hjärnan. De kreativa uppgifterna behöver också matematiskt och logiskt tänkande, att man hämtar stoff från sin allmänbildning och att man skapar sina alster med ett visst mått av förutseende också. Det är många fler aspekter i estetiskt skapande än att ”kludda med färg”, även om skapandet kan vara lustbetonat och lekfullt.
Jag blev fascinerad av elevernas öppna sinnen och det obekymrade sätt med vilket de tog sig an uppgiften jag gav dem (att skapa en scenmodell till valfritt tänkt ”evenemang”). För några var det som om de aldrig sysslat med annat.
Min favoritscen! Nu kan jag säga det.
Om jag fick leva om mitt liv skulle jag gå estetlinjen på gymnasiet, trots att jag vet vad jag vet idag om chanserna till framtida välbetalda jobb. Många kommer inte att hamna i något kreativt yrke, men det gör ändå inte åren på gymnasiets estetlinje bortkastade. Nya skolreformen ska förvissa skilja ”agnar från vetet” och vaska fram eliten genom att försvåra framtida omval för dem som t.ex. vill prova att jobba med konstnärliga ämnen. Att lära känna olika material och sina händers och sinnens förmåga att forma dessa, ger värdefulla erfarenheter som kommer till pass i livet. Det är jag säker på. Likaså är den stärkta känslan av att kunna åstadkomma saker själv inte att ringakta.
Duktiga, kreativa bildskapare kommer alltid att behövas, men som ett yrkets förbannelse, kommer de flesta kreatörer inte att bli rika på sitt jobb – eller ens högavlönade. Men jag tror de flesta utövare av estetiska yrken kommer att må hyfsat bra ändå.
Två annorlunda tomtar, konstnär: obekant.
Detta utsökta verk fann jag på en hylla i ett angränsande rum. Det är en för mig okänd ung mästare som skapat ensemlen. Kan man bli annat än glad över den nya generationen kreatörer?
Redaktören
