– Pappa! Det är klart att jag är medveten om allt du gör för mig. Och det är klart att jag uppskattar det.
Men om jag ska utveckla mig till en tänkande och självständig människa måste jag få ett fritt, personligt svängrum.
Cambridge är inskränkt, förstenat, tråkigt! Jag höll på att ledas ihjäl. Det vill du väl inte?
Ska vi spela en match, pappsen?
