DET HAR GÅTT nästan 70 år sedan den här filmrullen spelades in. Det gjorde Farbror Allan, en arbetskamrat till pappa. Han brukade komma hem till oss på lördagarna med sin kinematografiska utrustning, filmade oss eller visade redan färdiga verk på pärlduken. Jag minns inte hur han kunde frakta allt, för han kom på moped? Förvisso kunde duken rullas och fällas ihop, men ändå!
Men kameran minns jag. Den hölls som en vanlig stillbildsdito, på tvären. Filmremsan måste alltså vrida sig för att kunna komma i rätt exponeringsläge. Fast det är en av mina långt senare funderingar. När ”dubbel8-filmen” var slut, skulle den vändas i kameran och så exponerade man längs andra halvan av filmremsan (som således var 16 mm bred innan den framkallades, klövs och skarvades ihop av labbet). Sammanlagt gav rullen ungefär 5 minuters filmvisning.
För mig var filmkvällarna ”magiska”, som man säger nu för tiden. Då, i mitten av 50-talet var teven ännu ett par år bort. De vuxna drack kaffe och vi barn fick godis och se på många rullar film. Och nu i mina gamla dagar får förstås de något patinerade bilderna också en djupare innebörd. Tänk att jag varit så liten – och så rörlig! Personerna är: Föräldrarna, mina båda syskon och Monika. Två simlärare, klass- och lekkamrater.
Jag har länge tänkt att digitalisera den här gamla filmen, men det har inte velat bli av – inte förrän nu. Servicen att scanna remsan till digital fil visade sig en dag finnas bara en trekvarts timmes bilfärd nedåt grannlänet*. Och till överkomligt pris!
Här är min något redigerade version. Jag märkte att jag saknade projektorsurret. Så det har jag lagt till, plus lite musik efter min egen smak och efter mina minnesreferenser:
https://www.inkspots.se/div/redaktorn.mp4
