EN NY UTSTÄLLNING öppnade i lördags på Vandalorum. Den kom som en befriande avlösare till föregångaren (premiärutställaren). Nu är det konstnären Ingemar Svenssons tur att exponera sina verk i Smålands konstarkivs hall och här handlar det om tanke som bär ända fram, skickligt handlag och en mogen estetik – kort sagt seriös konst, om än i mer ”gammeldags” abstrakt kostym. Tack för det lyftet ovan tramsnivån, Konstarkivet!
Äntligen fick Konstarkivet till det i nya hallen! Men varför så kaotisk exponering?
Runt och kantigt
Materialet i Ingemar Svenssons skulpturer är koppar med tung patina som ger ett varierat, djupt och dovt spel över kropparnas yta. Formerna är väl mest geometriska kombinationer: klot, lådor och tenar. Genom att positionera, balansera eller ”oppositionera” olika formelement med varandra skapar konstnären både vackra och intressanta och gäckande skulpturer. Visst är det lite ”variationer på ett tema”, men jag tycker den här samlingen (det mesta från 2000-tal) ändå undgår den träliga upprepningssjukan.
Kraftfullt och sprött
Ingemar Svensson är idag runt 78 och, vad jag förstår, vitalt verksam i snapphanebyggden. Om du tidigare läst mina anspråkslösa funderingar här i bloggen, har du nog märkt att jag inte precis är den abstrakta konstens tillskyndare. Men det goda handlaget med materialen, estetiken och en lika konsekvent som trygg förlitan på sin konstnärlighet, kan resultera i något som även jag fångas av. Ingemar Svenssons plåtmackapärer saknar alla spekulativa effekter, det låder inget flum eller billigt poängplock över skulpturerna. De är bara ärligt vackra – och kännbara!
Den här hallen i Vandalorum är bra, men kanske skulle det behövas fler punktljus på vissa objekt för att få fram de ofta blyga men otroligt livfulla skiftningarna i metallytorna. De går fram ibland, men för ofta fick jag anstränga mina ögon. Layouten av utställningen var också märklig – slumpmässigt utplacerade objekt, spridda över golvytan. Säkert ett medvetet försök att skapa något kring objekten, men i så fall helt i onödan – skulpturerna är sig själva nog.
En annan besökare som för övrigt inte har med artikeln att göra.
VANDALORUM är ett trevligt ställe att vistas på. Ännu är innehållet lite magert (cykelutställningen har jag redan tröttnat på) och vad jag gärna skulle vilja ha är fler ”stationer” på mina utflykter, mer att upptäcka. Fler samtidiga utställningar till exempel. Plats finns. Att man inte använder entréhallen till exponering begriper jag inte. Varför inte låta konstnärer/designers i vardande (studerande) få en chans att visa upp sig på denna ”gratisyta”? Varför inte förhandsvisa kommande utställare, så att man lockas att komma tillbaka? Varför inte en anslagstavla – är det inte fint nog?
Och varför inte satsa det som finns kvar i kassan på någon spektakulär höjdare som Ron Mueck? Det skulle få folk från större delen av landet att bekanta sig med Vandalorum. Till och med Forshedaborna skulle komma!
Intresset bör bestå längre än cidern i glaset
Några skönhetsfläckar finns måhända i Vandalorum (den svåraste må vara taket över receptionsdisken, vilken ju går lätt att operera bort när man väl blir medveten om den) men på det stora hela är det ändå ett fantastiskt hus för FORM. Det är lätt att trivas, rymden och ljuset genom fönstren gör rummen luftiga. När trädgårdsarkitekten gjort sitt kommer även utemiljön att bidra till helhetens fullkomnande.
Men rundan är alltså lite för raskt avverkad. Cider och snacks varar inte så länge och då vill det till att det finns något mer för sinnena. Det är bättre att lämna ett museum för att man är trött i benen än för att det inte finns mer att se på. Kopparsmeden Ingemar Svensson ger i och för sig valuta för inträdesavgiften, men om man ska driva en bestående kulturutpost som Vandalorum, behövs det nog fler betalande besökare. Vid 17-tiden när jag kom, var vi bara runt 6-8 personer vid utställningen, plus några i ”Syltan”. Jag vet inte hur många som kommit tidigare, men om lokalerna avfolkas så snabbt, är det inget bra tecken. Intresset måste hållas kvar längre än så, det måste finnas fler ”upptäckter” att göra, när man tagit sig ut till muséet. Det måste bli mer liv i Vandalorum!
Miffy. (Från www.miffy.com)
OM DET STÄMMER vad jag hört, är en utställning baserad på Dick Bruna och hans verk på gång i Vandalorum. Jag hoppas det blir mer om Dick Brunas övriga produktion än om ”Miffy” – denna hans själskarga stämpelfigur.
Redaktören
