ANNEXET, huvudpersonens personliga paviljong är en del av miljöbeskrivningen som känns viktig i sammanhanget. För nu är det ju så att hon får både huset och sina tärnor som en gåva av vesiren. Han har ju så svårt att neka henne något.
Sedermera villfar han också hennes önskan om inköp av den slav som hon upptäcker på marknaden. En hebreisk gosse som trots sin unga ålder, snart ska visa sig vara duktig i bland annat odlingsfrågor och får ta mer och mer ta ansvar för godsets trädgårdar.
Och tiden går. Den unge slaven växer och mognar, såsom de spaljerade fikonen. Men här är vi alltså alldeles i början av dramat, då allt ännu förefaller så idylliskt.
Tack Sven! Det är roligt att höra. Fast det här blir nog en utdragen process. Det har jag gett projektet lov till. Men lite rapportering då och då blir det förstås.
Så vackert och drömskt. Ser fram emot fortsättningen