DETTA WEBBMAGAZIN fyllde just 10 år. Utan något jubileumsfirande. Tio år är nog i mesta laget för bloggen. Den här typen av media verkar ha tjänat ut som kanal för egenpublicering. I alla fall har innehållet och formatet inte anpassats till mobilformat med enspaltsbilder och korta one-liners. Det verkar inte som om så många sitter vid en dator längre. Nu ser dessutom Inkspots ut att ha lidit av ”nyhetstorka” sedan i december. Det ger sig om redaktören får stoff till att fortsätta? Magazinet ligger ju i och för sig kvar där det ligger tills vidare.
En revidering av mitt förra engagerande projekt blev gjord. Nu stänger jag mappen om den ensamma värdshusvärdinnan i bergen. Allt kom inte med, till exempel övning i att hantera ett svärd. Motiverad, kanske, men nej. Istället tillkom ett antal andra uppslag. Manus och layout är klart.
ETT ANNAT, NYGAMMALT projekt har blivit återupptaget efter en tid i träda: Den gammaltestamentliga episoden som jag försöker på fason på – i ord och bild.
Husfolk och badbestyr.
Det är det välkända triangeldrama som intresserar mig. Inte minst för att händelsen är så bristfälligt beskriven. Den lämnar så många frågetecken hängande i luften. Det fattas så många uppgifter i berättelsen att jag känner mig manad att ge mig i kast med att fylla i det som saknas – och sett från ett annat perspektiv. Det får ta sin tid har jag bestämt, eftersom det ger mig en utmanande förströelse. Det är svårt, därför lockande.
En ung hebreisk slav
och en situationsplan över
händelsernas centrum.
Tillbaka i varmare länder igen alltså och till den berättelse om ohjälplig men likväl förbjuden passion, lojalitetsprov och stoiskhet som jag fastnat för och alltså vill undersöka närmare. På mitt sätt:
[…] Min lust jag har försökt att gömma väl
min längtan inom regel, bom och lås
att helt förgäta denne vackre träl […]
Nej det går nog inte, Sven. Det är nog lite av en drift jag har? Och Inkspots får finnas kvar. Jag kommer att posta nya inlägg till och med. Roligt om du gillar vad jag visar! Fast ännu är det mycket experimenterande och testande, både med bild och text.
Redaktören
Bäste Ronny! Inte kan du väl stänga inne din kreativa ådra? Du om någon har ju lärt mig/oss att mycket får man också göra för sin egen skull. Dina illustrationer är magiska. När du sen ”scen-lägger” dem som en liten film då kittlar sinnesvärlden rejält. Det är aldrig försent att aldrig ge upp.