JAG HADE LITE PUTSARBETE att göra på ”Jéte” innan den skulle vidare till ”slutanvändaren”. Den stod uppställd på ett arbetsstativ och det blåste, regnade och blåste än mer. Bra, tänkte jag, det här blir ett fint vädertest.
Men ack så illa jag snickrat stativet! Fästet brast i någon av vindbyarna under natten och morgonsolens klara strålar visade ett vrak liggande intill stenmuren. Bra, tänkte jag, det blir ett utmärkt tillfälle att prova på reparationsarbete på de här materialen (Plasticréteskal med polyskumfyllning). Så jag beredde mig på att i lugn och ro ta itu med renoveringen – när andan faller på.
I detsamma ringer telefonen.
Upphämtning på söndageftermiddag! Idag är fredag – få se: eftermiddagen, hela lördagen och halva söndagen – ny akrylharts, förstärkning, härdningstider, slipa, fylla ut hålor, slipa… Jo, men visst, det ska gå bra.
Så, i stekande sol har jag blandat plasticréte och lappat med glasfiberväv, slipat, slipat och slipat så att slipmusen till sist gav upp. Den brast den också. Plötsligt förde den ett förfärligt oljud och gick knappt att hålla ordentligt.
MAN KAN förundras över sakers beräknade (inbyggda) livslängd. Jag förstår nu att de här små nätta slipmaskinerna inte är gjorda att hålla för mer än en dags användning, Sammanlagt. Nu tog jag ut hela musens levnadstid på en gång. Det här är den tredje slipmusen jag kvaddar under de senaste åren. En höll inte mer än par timmar. Det kan vara tufft att komma i min tjänst – men ändå!
När jag dissekerade apparaten fann jag att den oscillerande plattan ska hållas av tre ”plastben” som ska följa med i de ganska stressiga rörelserna. En av dem hade gått av med kraftig obalans och missljud som följd. Plast! Sitt och böj en plastpinne fram och tillbaka en stund. Vad händer? Jo den går av förstås. Hur seg den än är. Det här kända märket, med initialerna B & D, gör en mängd elverktyg. En del är nog mer yrkesbetonade och kanske bättre konstruerade, men just slipmusen har ju precis det rätta formatet för att komma åt i skrymslena. Det kan inte vara omöjligt att konstruera en mus som håller!
Jag tror knappast att det går att få fram en reservpinne från tillverkaren – jag ska försöka, men det lutar nog åt att jag måste skaffa en ny slipmus.
SKULPTUREN blev i alla fall färdig i tid för avhämtning. Nu är jag kvitt problem och bekymmer. Jag kan gå vidare och planera nya dåd. Fast det är ju så med långvariga projekt – de ger mycket erfarenhet och lärdom. Många minnen hinner också fästa vid dem.