DET KÄNNS SOM om vardagsrytmen har sänkts under veckan och kommit in i ett lugnare och ganska behagligt tempo. Det har förstås med den nu rådande och allmänt allvarliga krisen att göra, och våra egna försök att hålla en låg profil så länge farsoten härjar. Här i vårt ”pensionärshem” har egentligen inget förändrats, mer än att det blivit ännu färre turer in till stan. Och färre måsten, kanske?
Har man en liten ’anpassad’ tecknarstudio som åtminstone jag själv kan jämföra med en fridfull klostercell, har man i alla fall ett gott skydd mot leda under isoleringen.
En liten bild för att eventuellt fylla en lucka blev till idag. Och i morgon gör jag kanske en till? Jag ska ju ingenstans.
Det är väl ungefär som vanligt tycker jag, Lite lugnare tempo bara.
Ja, ungefär samma här. Ser inga större förändringar där vi bor. Våra egna liv är inte heller så annorlunda. Men en pensionärs vardag är oftast skild från den vanliga arbetande befolkningens och barnfamiljens.