MED KONTEN PÅ ryggen och parasoll mot sol, regn eller snö: Så var hon rustad den vårdags eftermiddag då hon följde sin vän samurajen ett stycke på väg – eftersom hon ”ändå skulle ner till byn för inköp”. Det blev, åtminstone för madam Sashigawa ett smärtsamt, bara något förlängt avsked och en svår plåga att till slut se Rokuro gå mot vägen som leder västerut.
…Det var sedan där, på bygatan, som hon lade märke till tre främlingarna som kommit. De som olyckligtvis också lade märke till henne. Och sen gick det alltså som det gick. (Om vilket en tämligen fullständig, redogörelse kommer.)
…Jag hoppar lite i kronologin när jag pysslar med det här, men till slut ska väl sakerna hamna i rätt ordning ändå.
Vi får se om jag kan pussla ihop det hela så småningom, i rätt tidsordning.
Spännande och uttrycksfullt hela tiden. En konstnär har ju rätt att gå fram och tillbaka i tiden hur han vill.