MAN KAN NOG tänka sig att huset håller i alla fall. Jag menar, så dåligt byggt är det väl ändå inte. Men Madame Sashigawa märker att vinden frestar på fönstren. De är ju av papper. Det ska sitta trägaller utanför, som ska skydda dem och dämpa trycket från vinden, men dessa har hon (och jag) glömt att montera. Och nu är det för sent. Det här är inget väder till att gå ut. Kunde hon be gästen om hjälp, nej det är inte att tänka på.
Förresten har han gått och lagt sig redan och slocknat bakom sin skärm. Så det är bara att hoppas att fönstren håller och att stormen bedarrar.