VÄGEN GÅR genom byn, vindlar vidare upp mot bergspasset. Resande från öster till Sapporo tar den här vägen, men bara tills snön kommer. Då blir leden oframkomlig. Uppe på höjden, lite för sig själv, ligger en enkel hydda. Det är stugan där vår huvudperson går i väntans tider (fast inte i sån väntan).
Redan oktober / Men byn kan möta vintern / med fyllda lador.
Det går an att vänta. Det går att reda sig själv och klara vardagsbestyren, de hjälper henne att skingra sin längtan. Och det är ju bara några månader det handlar om…
Om du får några tankar kring det här så blir jag glad. Vi rör oss ju båda i våra respektive, mer eller mindre, fiktiva landskap. För mig kan bergshyddan kanske bli: Ett ställe att hålla till på under hösten och vintern.
エディタ /Ronny
Med små ord och bilder som knyter an till den lilla världen får jag ändå en mycket större berättelse beskriven för mig. Det är det som är charmen i ditt uttryckssätt, åtminstone för mig