Vy från skuggan under ett parasoll.
Som en prins i en bagarbod.
LISSABON, ALGARVE, MAFRA, SESIMBRA. Den för jämnan stationäre redaktören har återkommit till sin pulpet efter att ha varit ute på vift: I Portugal, där vi gästat hustruns familj under ett par veckor. Som alltid undfägnas vi med livets goda: Sol, värme, lata dagar och ett generöst (lätt överdrivet) frosseri i landets läckerheter. I och för sig tycks det inte ha varit någon dålig sommar i Sverige heller, men att resa hemifrån ett tag är ändå välgörande. Har man dessutom förmånen att få hamna mitt i ”vardagslivet” hos släkten, ska man inte klaga. Att leva lyxigt i ett par veckor, kan dock snabbt fördärva en annars modest och anspråkslös karaktär. Men man måste ju också våga ta risker ibland. Här är några motiv från ”A doce vida”:
Lissabon. I bakgrunden, Floden Tejos utlopp i Atlanten.
Vilamoura, Algarve. Rekreationsort De Lux.
Hamninlopp, Algarve. Utan sol, ingen skugga.
Flôr do Mar. En av de oräkneliga. Alla landets restauranger kan i princip generellt rekommenderas.
Palácio Nacional de Mafra: Grandiost, storslaget, enormt!
Byggstart 1717, slutfört 1755. Breder ut sig på ca 37 800 m², har ca 1 200 rum och 156 trappor.
Till och med en egen sjukstuga ingår.
Sesimbra: Födelsedagskalas, ungdomarnas bord
Sesimbra. Namnet hyser både palmsus och daller av Atlantens vågglitter.
Sesimbra. Blott en tvärgränd ifrån turisterna.
Och så Lissabon igen…
…och de där miljöbilderna som jag tycker om att ta.
”A fadista”. Lissabon vore inte fullkomlig utan sin fado. Jag fick prov på ’live performance’.
Är det konstigt att man längtar bort ibland? Eller snarare: längtar att stanna kvar?
Du vet nog att jag funderat på att vi skulle stanna där för gott. Men det är en komplex ekvation som ännu inte är olöst. ;)
Lillebror / Redaktören
Det ser helt underbart ut. Har du inte en möjlighet att stanna en vecka till?