När det kommer ett bokpaket

ALDRIG HADE JAG väl kunnat tänka mig att Richard Adams stora roman från 1972, som vad jag förstått handlade om en grupp kaniner som gav sig iväg från något till något annat, kunde vara ett litterärt verk av så (som man säger nu för tiden) episka mått. Det har gjorts filmer efter boken och berättelsen har gått som radioföljetong i Sveriges Radio. Det var inspelningar från denna som min dotter lyssnade på – om och om igen. Nog för att hon försökte dela med sig av upplevelsen till sin förstockade far, men träet var för kompakt. Nu, tre decennier senare, gjorde hon ett nytt försök. Utan förvarning låg det ett paket i brevlådan.
…Kaniner som pratar, som tänker både kreativt och logiskt – och som visar prov på list, mod, uthållighet och även stridslust när så krävs, kaniner med visioner och framtidsplaner. Även onda och beräknande kaniner med makt- och prestigebegär och förtryckarmentalitet. Fiender och hjältar. Men fungerar idén?
…Ja, verkligen! I Richard Adams roman är kaninerna trots allt bara vanliga naturliga vildkaniner. De äter gräs och örter, gräver hålor, parar sig och lever i kolonier. Och de förmår egentligen inte ett dugg utöver vad kaniner rimligen ska förmå. Inga superkrafter, inga redskap eller vapen. De har bara sina skärpta sinnen, kraftiga bakben och klor – och vassa tänder! Och förmågan att tänka och tala förstås. Det är nog just det som jag tycker är så briljant med berättelsen, det som gör den så trovärdig. För visst tror jag på historien och jag kunde omöjligt ransonera läsningen för att upplevelsen skulle räcka längre. När jag nu, sent omsider öppnade boken om Hassel, Femman, Kronan och alla de andra kaninerna, var det bara att hänga med dem i det Stora Äventyret.

Full pott.