EGENTLIGEN är det roligast att göra skisserna. Att renrita är så trååkigt nu för tiden. Och eftersom det är jag som bestämmer kanske jag rent av bestämmer mig för att inte gneta med bilderna, utan istället behålla dem rätt så ”skissiga”. Och sedan är det ju förfärligt svårt att låta bli att experimentera med skisserna och textutkasten också.
Nyfunna utsagor om vad som tilldrog sig på ”Grevinnans” soaré, ger bit för bit fler bitar till pusslet. Till exempel tycks den unge ”Poeten” ha fått rycka ut som chaufför på natten och faktiskt rädda fotografen hem till stan igen. Men det mesta om soarén är fortfarande en mycket dunkel historia. Just nu söker jag Jacob, toastmaster på festen, som ser ut att ha varit centralt placerad i händelserna.
Det är meningen att den skissade sidan ska vara svårläst. Jag lade extra arbete på det.
