…DÅ SKA INTE en enda droppe gå förlorad! När regnmoln åter täcker himlavalvet, på det där hederliga svenska viset och låter sina klara droppar falla mot taket, då rullar jag ut den här plastslangen och leder ner håvorna i dammen. En sån förfriskning kommer de stackars guldfiskarna att uppskatta.
Inget vackert arrangemang, men det är heller ingen permanent installation. Här gällde det att tänka till. En utkastare på närmsta stupröret, där annars regnvattnet runnit ner i ett dräneringsrör, och så en lååång ”plastpåse” (utan botten) som räcker till att följa lutningarna ända ner till den snart uttorkade dammen.
…Sådär 30 kvadratmeter del av tak x 1 millimeter nederbörd = 30 liter. Det räcker väl knappt att blöta taket. Men ytterligare 5 mm regn, blir genast 150 liter. Om vi får en helsvensk sommarlovsstart (stackars barn!) med 7 regndagar á 150 liter – då har jag redan fått den första dryga kubikmetern! Det går nog nästan i 2, för det får gärna vara upp till strandkanterna.
Så:
…eller hur?
Nja, idén är väl varken unik eller dokumenterat fungerande (ännu). ;)
Du borde ta patent på denna uppfinning!
Ingrid