Ur bokhögen: Högläsaren

JAG VET INGET mer om den här författaren än att han skrivit denna roman, som sägs ha blivit flerfaldigt prisbelönt och blivit översatt till ett flertal olika språk. Det står på baksidan.
…Men den täta berättelsen innanför pärmarna tror jag inte någon som börjar läsa boken kan avstå ifrån förrän den helt enkelt är slut och bara de tomma utfyllnadsbladen återstår. Mig lämnade den mig i ett övergivet tillstånd efteråt, ensam med alla tankar. Många frågor som uppstod fick inga svar – det finns inga svar. Jag måste själv ta ställning och själv se vad som är rätt eller orätt, juridiskt eller filosofiskt, skuld-oskuld, moraliskt-omoraliskt. …Det här är en roman som Bernhard Schlink på ett ledigt sätt, med ett okomplicerat språk leder läsaren framåt i. Städse framåt. Det är som jag nyss nämnde svårt att lägga boken ifrån sig. Det är ingen tjock bok. Författaren får sagt vad han behöver på 164 sidor. Sen är det upp till mig som läsare att fundera vidare. Och det kan jag absolut inte låta bli! Bernhard Schink ger mig egentligen inga svar.
…Jag vill inte ge något referat av berättelsen, det kan riskera att förta upplevelsen, mer än att den handlar om en i början femtonårig Michael som går i första ring i tyskt 60-tal. Den handlar om en häftig förälskelse, om Hanna, om utnyttjande och om att dölja, hemlighålla. Det handlar också om en ung, intellektuell generations uppgörelser med det förflutna, att ställa till svars för den kollektiva skulden. Den mest brännande frågan är ändå – kan man älska någon som tidigare gjort något väldigt ont? Om hon nu gjorde det.

Bonnier Pocket 1998.