SJÄLVKLART läser jag serier. Inte företrädesvis och jag har höga krav på verken, men gärna bild- och textmediet som sådant. Än idag. Jag betackar mig emellertid för dåligt tecknade serier utan finess. Av någon anledning har Frankrike många framstående seriekonstnärer. Jag undrar varför. Bland annat Françoise Bourgeon, som gjort denna mustiga, rent av brutala historia i sen 1700-tals miljö, med mycket fartygsrigg, trädäck, tjärat tågvirke, erotik, ekvatorial kolonialistmiljö och… men vad vet jag? Jag har ju inte läst hela sviten ännu. De fyra albumen är från 1979-1982. (Snacka om tecknare!)
RESANDE MED VINDEN hittade jag för en massa år sedan och köpte peu à peu på mig 3 album. Från min arbets- och kommunikationsplats har jag kunnat se ryggarna: 1, 2, 4. Nummer 3 fattades ju. Jag har som sagt inte läst hela sviten ännu, men det retade mig ändå förskräckligt att inte ha den komplett när jag vill göra det. Så i ett infall en sen afton sökte jag på Bokbörsen på Internet och – jo då: Nr 3, ”Fortet i Juda” kom upp, ”i gott skick”. Lilla plastkortet kom till heders igen, och häromdagen kom kuvertet i brevlådan.
Man får nog lite högre ”litterära” krav på serierna med ålder och mognad? För att intressera mig måste de ha både estetiken och ett vettigt innehåll. Mandrake (uttalat som det skrivs) kommer jag ihåg – ganska udda, men finurlig idé, det där med de hypnotiska gesterna. ;)
Ronny
Den enda serien som jag läser numera är Medelåldres plus. Men när jag var barn vet jag att jag räknade dagarna tills Allers skulle komma eftersom Mandrake (jag uttalar namnet fortfarande som det stavas) var min stora favorit. Även Karl Alfred lästes noga – trots att jag åt spenat ofta blev jag aldrig lika stark i armarna som min bror som var två år yngre.
Ingrid