”Eviga gester”, trä och textil, 2011.
Några inledande ord om Julia Bondesson.
VANDALORUM VISAR VERK av den intressanta konstnären, Julia Bondesson i den nya ladulängan. Hon blev Sven Lundh-stipendidiat 2016, vilket var ett lysande val och beslut. Men med tanke på konstnärens såväl produktiva- som konstnärliga kapacitet och den levande bildvärld hon har förmåga att gestalta, tyckte jag faktiskt den här utställningen var i torftigaste laget. Man hade kunnat slå vernissagepubliken med häpnad, med fler av hennes storverk. Men det gjorde man inte, trots att utställningen var bestämd redan för snart ett år sedan. Varför då?
…Träskulpturena, de huvudlösa varelser som kryper fram på golvet och den (upp och ner) hängande figuren, likaledes fri från huvud, imponerar och fascinerar. Verkligen! Men de räcker ändå inte riktigt för en utställning. Resten, ett par målningar som talar för att konstnären hellre gör andra saker, några mindre verk i trä, och en i och för sig vacker video (av Julia Bondesson och Alexander Wireen) blev tämligen magert för att representera konstnären. Utställningen kändes pliktskyldigt hopkommen, inte som någon särskilt engagerad presentation av en spännande konstnär. Kunde hon inte fått vara i den större salen (den med designtjafset)? Less is more? – Nej inte alltid!
…Det här var mitt första besök i den nytillkomna delen av Vandalorum: Ett rum till. Inget särskilt att säga om det, mer än att det är bra! Kanske ger det möjligheter för mer konstexponering. Kanske till och med av sånt som lockar mig att resa mig ur soffan. Som idag.
Ja, det är förstås ett problem – med framtida placering/exponering av verket. Verkets framtid helt enkelt. I och för sig ska såna jordiska saker inte lägga hämsko på skapandet, men ibland tänker jag i liknande banor när det gäller installationer: ofta väldigt mycket arbete för verkets relativt korta livslängd och begränsade publika räckvidd. (Fast då finns ju foto.)
Den här konstnären har en ideell anknytning till marionetteatertraditionen, vilket anas och även kan ses i en del verk på nätet.
Jag undrar bara, VAR ska man placera ett sådant konstverk? Då måste man ju ha ett helt tomt rum till förfogande. Med barn och hundar portförbjudna. Har svårt att förstå att någon lägger ner så mycket arbete på något som är dömt att misslyckas från början. Eller kanske hon säljer de huvudlösa varelserna en och en?
Ingrid