DET KAN VARA så att en del av mina tidigare bilder kan finnas i ”privat ägo” som det heter. Jag besökte en gammal vän för första gången på många år och återsåg samtidigt en liten samling akvareller, varav flera totalt försvunnit ur mitt bildminne. De är från min produktion från 80-talet.
I stort sett känner jag väl igen mig i bilderna även om jag kanske förändrat mig något på de snart gångna 30 åren. Motivvalen har jag väl knappast lämnat ännu. (Det kan vara knepigt att avbilda glasade bilder in situ, men ungefär så här ser några av dem ut.)
Vad jag minns, är att upptäckten av det svenska, handgjorda pappret från Lessebo, öppnade för ett nytt närmande till mediet. Det här var ett underlag som passade både mitt arbetssätt och mitt kynne. Jag använder samma kvalitet ännu – när målargrejerna kommer fram.
Det är roligt, både att träffa gamla vänner igen och även att återse gamla glömda verk!
Ja, men Einar Nerman!!! :D
Einar Nerman har fått tre inlägg så att vara med i två är ju ingen fara. Jag har haft många läsare av alla.
Ingrid
Jag blir ju förstås bara smickrad men dina andra läsare kan kanske tycka det blir tjatigt med samme klottrare? ;) Fast du brukar ju skriva så levande och underhållande så jag klarar mig nog.
Ronny
Det blir snart du igen om du inte har något emot det.
Ingrid
Ingrid:
Jag vet ju att du ”samlar” på illustratörer. Kul om jag får ingå i det arkivet. :)
Git:
Nej det är väl så att zebrans ränder sitter där de sitter. :)
Jag har sparat de två översta bilderna – helt fantastiska.
Ingrid
Ja det är ingen tvekan om vem som skapat dessa verk! Vad roligt för dig att återse dessa. Kram!