Utländskt besök: man försöker visa vad som kan tänkas vara sevärt, eget och småunikt på orten och i regionen. Ikeamuséet förra veckan, hade ju arbetsrelaterat intresse och Länsmuséet, men sen gäller det att hitta fler ”russin” som inte hunnit stänga för säsongen.
SJÄLV ÄR JAG måttligt intresserad av design och än mindre av möbeldesign. Men vi har ju ett fint muséum över Bruno Mattson och hans gärningar. Det skäms inte för sig och initierade besökare kan finna en stunds informativ förströelse i den stilfulla exposén. Jag hörde i alla fall gästens kamera klicka flitigt.
Vandalorum: Sivert Lindblom i lada 1. En generös och frisläppt utställning med verk av en konstnär på bästa humör tycks det mig. Den är underfundig, vacker, tankeväckande, stundom uppsluppet skämtsam. Inget räddhågset skruvat som så ofta i det samtida konstnärliga ”tilltalet”. Jag vet ju inte, för jag läser aldrig in mig på konstnärerna, men jag uppfattar den här kreativa profilen som trygg i sin estetiska gärning.
Exponeringen är rörig: ett smärre myller av objekt som fyller ut hallen. Men det passar fint! Den tar besökaren med på upptäcktsfärd bland idéer, hugskott, udda infall och tvetydiga synvinklar. Jag var glad att bli ”tvingad hit”.
Sedan en mer intim drop-in hos våra vänner i Konstgården under den varma eftermiddagen. Här råder aktivitet som jag får anledning att återkomma till i höst, men intill dess väljer jag att vara förtegen med vad jag sett.
Om man anstränger sig en smula, tänker efter och söker bland prospekten, så kan man alltså få ihop lite sightseeing, även hos oss. Jag måste bara bli bättre på att hitta ställena.
…Allra sist, efter avskedsmiddagen den sista kvällen i Sverige, en runda ”downtown” Värnamo för att gynna digestionen. Vår stad har inget särskilt som skiljer den från andra små sönderbyggda och tokplanerade svenska orter. Ingen särskilt egen identitet att minnas. Men augustikvällar blir gärna lite mystiskt mörka och drar ett skymmande dok över likformigheten. En promenad tätt intill Lagan, med glitter från Tre Liljor i vattnet och kommunens lampkupor under lövkronorna, kan ske i ett smått idylliskt sken.
Redaktören
Tack Ingrid, men det tror jag inte min förmåga räcker till för, även om en så ”profilerad” konstnär förstås ger stoff till lite funderingar.
Ja, en del saker ser man inte för att de är för nära. Vi har nog fler saker här ikring som jag ska undersöka.
Du skulle väl kunna försörja dig som konstrecensent också om det behövdes. Fint skrivet om Sivert Lindblom – han som svarvar skulpturer väl.
Det finns mycket i den närmaste omgivningen som är intressant – själv snubblade jag in på en fin utställning på vårt bibliotek som jag kommer att berätta om i mitt nästa inlägg. Och så hade den utställningen pågått sedan i maj och jag hade inte ens brytt mig om att gå en trappa upp fast jag ideligen är på biblioteket…
Ingrid