IKEAMUSÈET I ÄLMHULT; precis så som man kan tänka sig ett museum om sig själv, fast ändå inte. Det här muséet, som öppnade i sommar, är faktiskt roligare och intressantare än det kan verka, även om den välkända butikskänslan vilar över det hela. Historiken och framtidsvisionerna finns med, liksom själva ”möblerarnas” vittnesbörder. Och givetvis; mycket nostalgikickar för oss äldre, samt tips om hur man möblerar den mindre bostaden, när det blir aktuellt.
Nog för att locka en portugisiska till Sverige och Älmhult. Här med en hjälpsam värd.
Sagan om Kamprad är förstås ledmotivet och hans porträtt hälsar besökaren välkommen. Men samtidigt är det en gruppbild på alla medarbetare i koncernen! Och symboliken finns där förstås: Vad vore Ikea utan dem?
Har man besök, får man anledning att röra på sig lite. Vem skulle ha fått mig och hustrun att köra en och en halv timme för att titta på möbler, om inte en portugisiska med specialintresse? Och det är bra. Man ska faktiskt se sig om i sin egen region också och inte bli hemmablind.
Redaktören
Ja, om jag nu är något yngre, så fanns ändå väldigt mycket ”javisst ja!” när jag såg det igen. Min syster hade en fladdermusfåtölj. Jag tyckte den var rätt kul. :)
För mig som var med när IKEA startades vore det säkert en riktig nostalgikick. glömmer aldrig min lycka som tonåring över den första röda fladdermusfåtöljen som var helt hopplös att sitta i. Håller med dig om att det finns mycket att se på nära håll också.
Ingrid