DET FINNS EN fortsättning på berättelsen om Karitas som jag beskrev för några inlägg sedan. Jag hoppas den också blir översatt till svenska! Här är lite uppgifter om den konstnär som måste ha varit förebilden till huvudpersonen. Island har naturligtvis inte bara sina skalder.
Från Wikipedia:
Nína Tryggvadóttir, ursprungligen Jónína Tryggvadóttir, född 16 mars 1913 i Seyðisfjörður på Island, död 18 juni 1968, var en isländsk-amerikansk målare och grafiker.
Nína Tryggvadóttir utbildade sig först på Island, sedan vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn 1935–39 och därefter i Paris. Hon flyttade till New York 1942 och var elev till Fernand Léger vid Art Students League of New York. Senare målade hon i en koloristiskt rik, nonfigurativ stil, och utförde collage och glasmålningar. Hon gav också ut flera barnböcker med egna illustrationer.
Det här porträttet är i den måleriska stil som åtminstone delvis hängde kvar under min uppväxt; ganska utslätade och homogena färgfält och med insparad detaljbeskrivning. Det föreställer Nínas vän, författaren Halldór Laxness.
Laxness roman Salka Valka har just varit en av sommarens läsningar. (Jag är inte färdig med islänningarna ännu.) Boken kan varmt rekommenderas, ifall någon mer än jag förbigått den. Det här är en gammal roman (1931-32) som förstås borde ha blivit läst för länge sedan, men ”bättre sent…” som plägar sägas.
…I den här översättningen av Ingegerd Nyberg-Fries känns berättelsen ändå inte särskilt ålderstigen. Den är lättsmält som läsning, men en mycket engagerande beskrivning av hårt liv, fattigdom, elände, klasskamp och politiska motsättningar på en liten ö. Och kärleken! Allt finurligt berättat, medkännande och med mycket humor.
Redaktören
Degustibus non est disputandum (eller något i den stilen). Jag tycker i alla fall att romanen är mycket läsvärd. :)
Jag har boken i mina gömmor. Har dock aldrig läst den. Dags att leta fram den tydligen.
Ingrid