DET HÄR ÄR nog ingen dålig roman. Det kan jag väl säga efter halva boken. Och den eniga kåren av litteraturvetare kan väl knappast ha fel heller? Men det har tagit mig cirka tjugo år att avancera så här långt. Varje gång jag satt mig för att läsa sviten (sju band) har jag fått ge upp. Ibland har jag börjat om igen när jag inte hittat något annat att läsa, gett upp och på nytt lagt den ifrån mig. Jag har aldrig kommit till det berömda téet ens – förrän nu och dessutom kommit vidare i bokens del 2.
För det här är en tuggig sak. Omåttligt omständliga beskrivningar, sida efter sida beskriver bokjagets upplevelser i de rum på olika platser, i vilka han som barn skickades att sova i, väntandes, ibland förgäves, på sin mor och godnattkyssen och ingående redogörelser om rummens fysionomi; uppbyggnad, ljus, skuggor, fönsters placering, material, färger, möbler och så vidare i slösande sidantal.
…Sidor om promenadvägar, sidor om kyrktorn, sidor om kyrkfönster – en dryg sida kan handla om upplevelserna inför en vitblommande hagtorn, nästa dryga sida om känslorna inför en rosablommande hagtorn lite längre fram på vägen. Det blir så att säga segt!
…Ändå skriver författaren med ett skönt och behagligt språk. Händelserna som ibland dyker upp ur ordflödet är intressanta och förhållanden som bokjaget iakttar och beskriver likaså. Om han bara hade haft lite sämre tillgång på papper och bläck, skulle jag ha varit gladare idag. Litteraturvetarna får stå för sina uppfattningar. Jag övervägar dock att lägga boken för gott, trots att jag nått fram till del 2 i första bandet. Att plåga mig för att sedan kunna säga: Jo, jag har läst ”………..”, är inte skäl nog. Som uppläsning på CD skulle den här romansviten däremot kunna fungera väldigt bra. Då kunde jag arbeta med något stimulerande medan jag lyssnar. Men kan någon ha stått ut med att läsa in runt 7 x 500 sidor*?
…Gissar du vilken romansvit det handlar om?
*De två första banden är på 497 resp. 584 sidor i min pocketupplaga. Beträffande de följande fem böckerna vet jag inte.
Redaktören
Javisst är det den! Ett förfärligt sömnmedel! ;) Fast jag är lite kluven om den, så långt jag nu orkat läsa. Som uppläsning i hörlurarna när jag sitter vid ritbordet skulle den nog fungera. Om jag hade ett längre projekt på gång.
Kan det vara Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Eller på franska, À la recherche du temps perdu? Den boken lästa jag bara de 20 första sidorna i, sen orkade jag inte mer. Det verkar i alla fall som om det var en översättning från ett annat språk, eller?
Ingrid