JAMEN, DET BÖRJAR arta sig. En pärs har det varit och överflyttningen till nya datorn är inte helt slutförd ännu, men det känns som om jag fått igång arbetsplatsen igen. Men det händer mycket i den datatekniska branschen medan en annan sitter isolerad i sin kokong och jobbar. Men plötsligt kommer man ut i ett framtidssamhälle när det gått några år och maskinerna har åldrats. De också.
Min gamla skrivare/scanner från Canon; hur bra som helst, tillförlitlig och lojal. men så tar färgpatronerna slut och kommer inte längre att tas hem till butiken! Jo, nog vet jag hur det känns att vara överårig. (Tur att ett unikt företag bedömer maskiner och personal på olika sätt.) Så det blev till att skaffa en ny sån apparat också.
HP tänkte jag, de kan ju sånt här. Men det var feltänkt. Det var inte bara att köpa produkten och koppla in den med hjälp av medföljande CD, som vanligt. Nej det här stora företaget vill inte bara ha mina pengar, de vill ha hela min integritet också. Min frihet! Jag kom helt enkelt inte igenom installationen utan att registrera mig till HP och deras tredje parter. Detta ”för att kunna förbättra sina produkter”. Jag önskar intet annat än en scanner/skrivare som gör just detta, scannar och skriver ut. Det är väl bra att kunna skriva ut från mobilen, till och med då jag sitter i flygplanet. Kanske? Men såvitt jag kan minnas har de behoven aldrig gestaltat sig.
….Sista installationsförsöket, flera timmar senare, lyckades jag komma nästan ända fram. Då hade jag valt bort alla tillval och erbjudanden, även de lömskt dolda, bakom pyttesmå länkar och installerat helt från CD:n. Men jag kom bara nästan ända fram. ”För att slutföra installationen måste du gå in på www.hp/faråthelvete.com och genomföra din registrering”!
Den svarta ”treudden” på USB-kontakten kan stå som bomärke för den potentat jag åkallade.
Ny maskin idag: Epson. Kanske en timme från uppackning till första utskriftstest och scanning från favoritprogrammet. Visst, ett par försynta ”erbjudanden” kom här också, men de kändes mer som en artighet. Och CD:n var egentligen det enda som behövdes för att komma igång. Det kändes lite som på den gamla goda tiden. Ändå har maskinen funktioner för de flesta tänkbara situationer som jag inte kommer att hamna i.
Jag är inte helt lugn ännu, men det ser faktiskt ganska bra ut: PhotoShop (5.5!) fungerar. Lite ostadigt, men de här bilderna har gått via den gamla trotjänaren. Till och med den första versionen av InDesign verkar snurra på. Det programmet måtte vara bortåt tjugo år nu! Det här hoppas jag att Adobe inte får kännedom om. Men man måste ju få lov att ha mjukvaran på en skiva i skrivbordslådan och inte behöva ”hyra” den, från något jädrans ”moln”!
Redaktören
