DE HÄR FEMTON sekunderna tog hela dagen och ändå blev de inte perfekta. Men jag upptäcker finesser med programmet då och då, som till exempel att köra ut en liten bit såhär, för att se hur det blir.
Just det förhållandet att det här tar tid, trots att jag rationaliserar så mycket jag kan, gör att jag hinner tänka mycket på huruvida det här är är något att gå vidare med eller ej. Här är nio sekunder till, men stycket ska väl vara några minuter i alla fall?
Det går nog att dryga ut, vad värre är: Vad ska det här bli? Ännu ingen röd tråd eller tillstymmelse till ”handlingsplan”. Och frågan är egentligen om jag vill ha det? Därom har jag en diffus idé i skallen. Sen kan jag förstås också fundera på om det är försvarbart att enbart ha projektet som vinterterapi – utan att det är resultatinriktat?
Redaktören
