GAMLA GUMMIFABRIKEN i Gislaved tjänar numera som hemvist för bland annat en konstförening: konst:fabriken. Det är ju så att gamla industribyggnader ofta får en spännande patina och ett hölje, inte bara av dam och spindelväv, men också av många decenniers avlagrade spår av produktion. Så är det i den här byggnaden. I dessa tömda lokaler öppnar sig också rummet på ett spännande sätt, runt om och uppåt.
….Det är klart att här ryms många skapande viljor, när det nu blivit en utställningslokal för konst. Och även om den fasta grupp som håller i trådarna, naturligtvis exponerar sina verk, så släpper man in gästutställare. Och det är bra. Så håller man intresset för verksamheten levande och utvecklande.
….Klantigt nog missade jag att notera namnet på den här artisten. Jag brukar inte slarva så. Och ändå var det här en sak som jag gillade, sådär extra och därför tog kort på. Något säger mig att det kan röra sig om en elev från Gislaveds gymnasiums estetiska program. Bilderna är uppbyggda som kollage, fast 3-dimensionellt med utklippta delar någon cm utanpå bakgrunden. Det ger en läcker djupverkan. Lika skön är monokromin. Kopiatorn (skrivaren) har förstår använts, skrivarpapper. Men det tycker jag är helt okej, särskilt i det här lilla, konceptuella formatet och det här uttrycket. I den här åldern kan det här vara ett lyckokast, men jag är nyfiken på vem konstnären är! Lyckligtvis, med mina ”kontakter”, kan jag nog få reda på namn och övrig kreativ kapacitet. Om det nu är en elev. Men fräschören i de här tre bilderna tycker jag talar för den saken.
Redaktören
