Omärkligt avsked

smr01HAR HON GÅTT? Gav hon upp? Sommaren. Hon sa inget, tog inte adjö. Men det kanske var bäst så. Avsked är så smärtsamma. Hon tog visst med sig svalorna, trädgårdssångarna – de syns ingenstans. En fjäder viftar i vinden som en kapitulationsflagga. Men den är väl från en skata? De tänker väl ändå inte ge sig? De är hårdföra typer som inte låter sig skrämmas iväg när hösten nalkas.
smr02….Rosen blommar vidare på bedagad kvist med vissna, ankomna blad omkring sig. En stoisk men ack så fåfäng röd protest mot förgängelsen, ett stilla uppror mot den brune Skövlaren. Jo, nu har Sommaren lämnat oss och kvar finns bara de vemodiga spåren efter henne: Rönnbärsklasarna, äpplena och plommonen. Hösten håller redan på att måla om i skogen.

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.