ETT LITET EXPERIMENT i form av ett block, gjutet i en blandning av epoxiharts och marmorpulver. När det härdat om ett antal dagar, kan jag prova om det går att gravera i.
….Sen är det det här med viljan att göra något, sätta igång med något mer långvarigt pyssel, sånt där projekt som man snart får ett särskilt förhållande till; som nästan ger samma tändning som en förälskelse. (Nästan!)
Disa och krokodilen.
En efterhängsen idé finns sedan gammalt. Jag gjorde en skiss idag. Men det blir väl inte något av uppslaget den här gången heller? På sätt och vis samma grundtema och problematik som i ”Ensamsviten”, fast lite annorlunda.
Kanske har jag en slags håg åt det ödestyngda; åt katastrofen och dess konsekvenser? Den ensammas strävan då världen brutit samman och hon befinner sig på ruta ett. Robinsonsyndrom, så att säga. Hur som helst är det skönt att få någonting ur händerna, om så bara en liten blyertsskiss. I väntan på ”förälskelsen”.
Redaktören
