DET GÖR INTE precis ont att stiga ut här, en morgon som idag, då solen oblygt visar sitt ansikte. När vi träffades hade min fru välmanikyrerade händer – sen fick hon gröna fingrar. Jag tycker om hennes rabatter med blommor som avlöser varandra. Hela trädgården förstås. Och så här fortsätter det runt hela huset.
Här har jag inte lagt två fingrar i kors, inte två spadtag sammanlagt! Det här är en persons verk. Det är min frus konstverk. Men jag går mer än gärna omkring här och stannar till en stund vid någon av ”rastplatserna”. Om man jämför storleken på den lilla trädgårdsmästaren med storleken på trädgården, som faktiskt bara var gräsmatta från början, blir det hela än mer imponerande.
Jag kan nog inte namnet på hälften av alla sorterna ens. Fast det behöver jag förstås inte för att njuta av fägringen. Jag är varken blomster- eller naturmålare, men inspiration finns att hämta här, för mig också. Det myckna regnandet i sommar tycks ha fallit i god jord. Det är frodigt, friskt och prunkande i planteringarna. Den lite smärtsamma vetskapen om att allt detta förgår om ett antal veckor får skjutas undan. Än pågår sommaren för fullt.
Jo förresten, jag klipper ju gräset.
Redaktören
