MAN FÖRSÖKER komma igång, men det blir liksom ingenting. Vill sig inte. Känslan av att kunna saker, att behärska papper och penna t.ex. är borta. Kvar finns bara vetskapen att: ”sånt här brukar jag ju få till”. Någon gång kommer förmågan att gå förlorad, men är det dags redan? Så har jag tänkt många gånger förut och det har hittills alltid varit falskt alarm. Men känslan är ändå lika plågsam när den kommer över mig.
Så jag försöker åstadkomma något – bara för åstadkommandets skull. En ny bild till ”Jord-serien”? Nej, jag känner inte för att fortsätta med ”del 2” och penseln vill ändå inte följa min vilja. En episod med ”Prinsessan”? Nej, just nu finns inte tillstymmelse till flyt. Herr håglös har bjudit in sig själv och gjort sig hemmastadd. Då hjälper inga goda idéer eller intressanta planer. Jag tappar lusten av att höra hans suckar och hummande litanior.
Nå, än sen då? Det är väl bara att lägga undan ritgrejerna och göra något annat så länge? Men det är just det jag har gjort så länge nu; en förfärande massa nytta. Och det är ingen tillvaro jag trivs med.
Redaktören
