NÄR MAN RÖR i bråten kommer alltid saker fram. Som en gammal reklambild för ett nytt sophanteringssystem t.ex. (Jag tror inte jag nämnt denna tidigare?) Den får räknas till ungdomssynderna, men kunden blev nöjd. Han var en sån där öppen själ som gillade att gå vid sidan om huvudfåran och som inte tog marknadsföringen på så stort allvar. Eller snarare, gjorde den på sitt sätt: som att ge mig fria händer. Med mitt dåvarande arbetssätt tog den här bilden en förskräcklig tid och ändå upptäcker jag saker som jag glömt! Saker som jag borde ha lagt till. Inget mästerverk förstås, men den drogs upp i jätteformat (på fotografisk väg) och sattes upp på någon mässa. Och jag fick väl en hacka för mina timmar.
Redaktören
