EN TURKOS VÄGG, tom sånär som på solblänk. Här fanns nyligen hyllor med en försvarlig mängd ”nödvändiga ting”. Nu är allt borta (flyttat), rummet är naket och färdigt för spackling, målning (i vitt), matta på golvet och sedan inredning.
….Vidare har verkstaden vidgått sin fortsatta ansiktslyftning och jag kan ana ett hägrande mål vid horisonten. Här hamnade hyllorna och får nu fortsätta att härbärgera sånt som jag ännu inte är mogen att skiljas ifrån. Många ting har ju trots allt sitt särskilda berättigande.
Sortering och ordnande, denna tids- och energiödande syssla, är förstås inte slutförd. Långt ifrån, men idag har det hänt rätt mycket i verkstadsärendet. Lasset till återvinningen växer påtagligt och vi vinner meter för meter!
….”Vi”, för inte 17 klarar jag sånt här avancemang själv. Nej här har specialkompetensen kallats in. Fyra extrahänder gör skillnad, inte minst för stridsmoralen.
Jag hade en gång en hyvelbänk och den har jag fått återse nu igen. Inte för att jag kanske kommer att använda den så mycket, men jag har alltid velat ha en sån praktisk möbel. En klump lera, som jag anfört tidigare eller en egen hyvelbänk… Jag menar, är det inte vad det hela egentligen handlar om?
Redaktören
